bok

Robothjärta

Natalie Standiford

Författare

Beskrivning

2011-08-29
Svenska
12-15

Författare

Natalie Standiford

Inte en typisk tonårsbok. För alla som gillade filmen Juno och romanen Nick och Norahs oändliga låtlista.

När Beas ökenråtta dör tycker hennes mamma att hon beter sig som en robot eftersom hon inte sörjer ordentligt. Bea börjar tänka på sig själv som Robot Girl och inser att hon trivs med det. Allt blir mycket lättare när man är gjord av stål.

När familjen flyttar för femtielfte gången hamnar hon i en liten skola där alla har känt varandra sedan dagis. I bänken bredvid sitter Jonah, en pojke som klasskamraterna retsamt kallar för Ghost Boy. Han är en tyst enstöring som inte har haft någon kompis sedan tredje klass. Någonting med honom fångar Beas intresse och snart har en oväntad vänskap vuxit fram. Det är inte romantik, precis, men det är definitivt kärlek. På nätterna lyssnar de på nattradio. Alla ensamma människor som ringer in skapar en fond mot vilken deras vänskap framträder ännu tydligare.

Det här är inte en episk fantasy eller någon storslagen kärleksroman. Det är inte en deckare eller en thriller. Här är det snarare detaljerna, den rappa dialogen, atmosfären och inte minst karaktärerna som skapar lässuget. Det är en hjärtsnörpande vacker berättelse om en flicka och en pojke som blir vänner, och läsaren bjuds på lika mycket skratt som tårar.

Detaljer

Bokinformation

Åldersgrupp

12-15

Originaltitel

How to say goodbye in robot

Originalspråk

Engelska

Översättare

Sanne Näsling Torpenberg

Språk

Svenska

Publiceringsdatum

2011-08-29

Läsordning

0

Produktion

Miljömärkning

Nej

CE-märkning

Nej

Produktdetaljer

ISBN

9789129678123

Antal Sidor

330

Ryggbredd (mm)

25

Höjd (mm)

200

Vikt (kg)

0.43

Bredd (mm)

140

 

Robothjärta

Om boken

Inte en typisk tonårsbok. För alla som gillade filmen Juno och romanen Nick och Norahs oändliga låtlista.

När Beas ökenråtta dör tycker hennes mamma att hon beter sig som en robot eftersom hon inte sörjer ordentligt. Bea börjar tänka på sig själv som Robot Girl och inser att hon trivs med det. Allt blir mycket lättare när man är gjord av stål.

När familjen flyttar för femtielfte gången hamnar hon i en liten skola där alla har känt varandra sedan dagis. I bänken bredvid sitter Jonah, en pojke som klasskamraterna retsamt kallar för Ghost Boy. Han är en tyst enstöring som inte har haft någon kompis sedan tredje klass. Någonting med honom fångar Beas intresse och snart har en oväntad vänskap vuxit fram. Det är inte romantik, precis, men det är definitivt kärlek. På nätterna lyssnar de på nattradio. Alla ensamma människor som ringer in skapar en fond mot vilken deras vänskap framträder ännu tydligare.

Det här är inte en episk fantasy eller någon storslagen kärleksroman. Det är inte en deckare eller en thriller. Här är det snarare detaljerna, den rappa dialogen, atmosfären och inte minst karaktärerna som skapar lässuget. Det är en hjärtsnörpande vacker berättelse om en flicka och en pojke som blir vänner, och läsaren bjuds på lika mycket skratt som tårar.

Natalie Standiford

Robothjärta

Relaterat

Runaway Kid

Om boken

”Jag kallar mig Kid och jag drömmer om att rymma. Det finns egentligen bara en sak jag kommer att sakna. Grannens katt.” Så börjar Runaway Kids story. Kids hemliga dagbok. Det är rörigt i Kids liv och kaos i hennes huvud. Hennes enda egentliga trygghet är katten Mjau Mjau. Det finns saker de inte pratar om i familjen. Mamman till exempel. När ett skämt går överstyr och hon enligt sin pappa och bror drar skam över familjen blir Kid jourhemsplacerad.
Samtida och lättillgängligt om lojalitet, identitet och att stå upp för sig själv. En verklighetsbaserad berättelse med övernaturliga inslag.Svartvita illustrationer av Tone Lindholm."Petrus Dahlin berättar om konflikter och osäkerhet på ett avväpnande enkelt och ändå ingående sätt. Hans vardagliga språk är träffsäkert och autentiskt. Tone Lindholms avskalade, rena bilder förstärker och tydliggör känslorna i berättelsen." BTJ om Runaway KidPressröster :"Serietidningsestetiken i de svartvita bilderna visualiserar skickligt berättelsens innehåll. /.../ Det här är en inkännande, spännande och smått humoristisk berättelse på ett språk som flyter fint och är lättillgängligt.” BTJ om Den osynlige”Poetisk, grym, hård, mystisk, rolig, realistisk, overklig, sparsmakad. /.../ "Tidlös och ändå så rätt i tiden. Svart. Humoristisk. Varm. hård. Gripande. Frustrerande ... Ni fattar, den griper tag." Johan Anderblad, Nyhetsmorgon om Min nya vän Håken"Beskrivningarna är enkla, men målande. Replikerna är ofta korta, men laddade och vassa. Här finns mycket spänning och mörker, men också en del humor." Borås Tidning om Min nya vän Håken

Petrus Dahlin, Tone Lindholm

Runaway Kid

Banjo Baby

Om boken

Sasha vände sig mot mig och stirrade mig djupt in i ögonen. Som om hon försökte se igenom min själ.
– Men Mörten, det GÅR inte att bry sig om vad andra tycker. Dessutom finns det en massa kända och lyckade människor som har Tourettes.– Va? Vilka då? frågade jag skeptiskt.Sasha knappade på sin telefon i några sekunder innan hon skrek:– Mozart! Mozart hade Tourettes!– Va? Hade Mozart Tourettes? Pratar du alltså om ... om Wolfgang Amadeus Mozart?– Nej, jag pratar om Gösta Marmeladus Mozart, hans bror. Såklart jag menar Wolfgang! Lyssna här: ”Det finns tecken på att Mozart hade Tourettes syndrom. Människor i hans närhet har beskrivit att han ofta gjorde grimaser eller fick ansiktsryckningar, rörde händer och fötter på ett ofrivilligt, upprepat sätt och plötsligt kunde låta som en katt. Dessa beteenden har vissa forskare tolkat som motoriska och vokala tics, vilket är typiskt för Tourettes syndrom.”– Va? Lät han som en katt? Det är ju precis som jag! sa jag och mjauade så verklighetstroget att en av kaninerna plötsligt skuttade iväg in i en liten träkoja.Märta, eller Mörten som hon kallas, älskar att spela banjo och har startat en videokanal som heter Banjo Baby. En dag får hon ett meddelande från en tjej som heter Alma de Palma, som också spelar banjo och som har sett Mörtens videor. De börjar skriva till varandra och blir snabbt väldigt nära, de pratar om allt – eller nästan allt. För hur berättar för någon man gillar att man har Tourettes syndrom och plötsligt kan börja stampa med foten eller jama som en katt? Jenny Jägerfeld är tillbaka med en fristående uppföljare till bok- och filmsuccén Comedy Queen och äntligen får vi lära känna Sashas underbara bästis Märta lite bättre. Med sin säregna blandning av humor och svärta berättar Jenny Jägerfeld om kärlek och vänskap – men också om de knepiga och ibland ganska pinsamma situationer man kan hamna i när man inte alltid beter sig som förväntat.

Jenny Jägerfeld

Banjo Baby