Maskrossång

Gerd Anette Larsen är en rappkäftad, rätt omöjlig tjej. Efter att pappan dött i en mystisk drunkningsolycka är Gerd ännu omöjligare än förut, systern Siv är småknäpp och mamman psykiskt instabil. När den nyinflyttade Maja hotar stjäla Gerds bästa kompis slår det slint och Gerd är plötsligt invecklad i ett triangeldrama som bara växer, och till slut blir tillvaron ohållbar. Den Hagerupska världen känns igen, karaktärerna är mångbottnade och språket lika drivet och lyriskt som alltid. Om Maskrossång: "En roman som kan läsas med stort utbyte - även av vuxna." Fredriksstad Blad "En ungdomsroman som verkligen imponerar." Stavanger Aftenblad Om Högst älskade (2002): "Skickligt och suggestivt." Borås Tidning "Hilde Hagerup skriver så att läsaren fångas av berättelsen och glömmer resten av världen." Pomme, 14 år Om Vågbitar (2000): "Hilde Hagerup är en mycket träffsäker och spännande debutant!" Jönköpings-Posten "En läsupplevelse!" Upsala Nya Tidning Hilde Hagerup är född 1976. Hon bor i Oxford, England, sedan flera år. Maskrossång är hennes tredje bok. Översättare: Peter Törnqvist

Hilde Hagerups andra bok! Om att vara ung - och att vara människa.

Fjortonåriga Elisas mormor dör. Hon efterlämnar ett brev där hon berättar om något som hände då Elisa var fyra. Men Elisa minns ingenting från den tiden. Hon rymmer till Bjerkebakk, gården där det hände, det som hon inte vet vad det är...

Högst älskade handlar om att finna sig själv, om avundsjuka, livskraft och kärlek. Boken är uppbyggd som en thriller, bit för bit nystas det förflutna upp. Hilde Hagerup skriver lyriskt, vackert och desperat.

Översättare: Peter Törnqvist

Stark Hagerup-debut Lovorden flödade när Hilde Hagerup debuterade med denna roman, en berättelse som slår till rakt i maggropen. Det handlar om två tolvåriga flickor, deras vänskap och framför allt om när den tar slut. Det handlar också om de grymma mekanismer som styr mobbare och mobboffer i en mellanstadieklass. Det är grymt skickligt berättat, på en glasklar prosa man inte kan slingra sig ur ? man måste fortsätta läsa. Hagerup har fångat känslorna och stämningen hos tolvåringar så exakt att läsningen ibland väcker fysiska effekter: Det är smärtsamt pinsamt, handsvetten kommer och skräcken för att hamna utanför sitter i magen. Det är ingen idyll Hagerup skildrar, men det säregna, vackra språk hon har, styrkan som tjejerna i boken utstrålar och den starka upplevelse av sanning som läsningen väcker gör Vågbitar en mycket stark och stärkande bok. Hilde Hagerup är född 1976 och blir i och med debuten tredje generationen författare ? dotter till Klaus Hagerup och barnbarn till Inger Hagerup, båda väl etablerade norska författare. Hon studerar tredje världens historia i London, och skriver på nästa roman. Översättning av Ann-Marie Ljungberg. Omslag av Sofia Liljander.