Hur långt kan ett samhälle gå i trygghetens namn?

När Skandinaviens president drabbas av en stroke hamnar makten plötsligt i ett farligt vakuum. Kvar står hennes dotter Veronica som är uppvuxen i maktens absoluta centrum, tränad att lyda, att tiga och att sätta staten före sig själv.

I ett samhälle som säger sig ha lämnat våldet bakom sig växer ilskan bland unga män. Demonstrationer bryter ut, lagar skärps och övervakningen ökar. Samtidigt börjar Veronica ana att hotet inte bara kommer utifrån. De vuxna hon litat på döljer saker. Sanningar vrids. Och det som kallas trygghet visar sig ha ett högt pris.

– Boken är ett sätt att försöka diskutera de samhällsproblem vi ser idag fast skapa distans genom att lägga handlingen i framtiden och vrida på perspektiven. Förhoppningsvis kan man få syn på något nytt, säger Lisa Linder.

Manipulation är ett återkommande tema i boken. Vad fascinerar eller skrämmer dig mest med hur makt kan utövas utan våld?

– Jag har vridit och vänt på begreppet våld, både fysiskt och psykiskt, när jag har skrivit boken. Är våld något som är medfött eller skulle vi kunna bli av med våldet genom kärleksfull uppfostran, samhällsinsatser osv. Vill vi ens bli av med det? Våldet är så internaliserat och glorifierat i vår kultur. En person som är manipulativ kan ha väldigt stark utstrålning, och jag tycker att det är fascinerande att många gärna låter sig manipuleras. Men en manipulativ person kan ju också ha ett gott syfte. Det tyckte jag var intressant att utforska.

Hur ser du på gränsen mellan trygghet och förtryck i berättelsen?

– Jag har tänkt mycket på klimatkrisen och på vad vi skulle behöva göra för att ”lösa” eller leva vidare med den. Ett sätt vore kanske att ha större kontroll över produktion, konsumtion och vad människor får och inte får göra. Om läget blir tillräckligt akut kanske det är något folk kommer att gå med på. Men då ville jag undersöka hur långt man kan gå innan ett samhälle blir totalitärt.

Var det självklart att det skulle bli en till bok om presidentens dotter? Var det något särskilt du ville utforska vidare med Statskuppen?

– Det var kanske inte självklart, men jag hade en rätt ordentlig cliffhanger i bok ett, så jag ville gärna skriva vidare. Jag visste tidigt att jag skulle byta huvudperson och var intresserad av vad som hände när man såg allt ur den "fantastiska” Veronicas perspektiv. Det jag har velat göra är att försöka göra personerna och frågeställningarna i boken nyanserade, försöka ta mig bort från svart-vita förklaringar. Jag har själv inga tydliga svar på de frågor som ställs, men tycker att det vore kul om jag kan få någon att fundera, till exempel på vilken sorts samhälle vi vill ha.