Lisa Linder: ”Jag vill att vi ska våga hoppas på något bättre.”

Stockholm efter klimatkollapsen. Gatorna är fulla av grönska och Gamla stan ligger under vatten. Brottsligheten är nere på noll och vapen existerar inte. Samhället påstås vara mer jämställt än någonsin tidigare, ändå är det kvinnorna som styr och många män känner sig marginaliserade.

Maxim stammar svårt. I skolan är han utstött, men kan ändå inte låta bli att drömma om Veronica som han ibland ser i korridoren. Hon är dotter till presidenten och helt ouppnåelig, särskilt för en sådan som han. En dag kommer Maxim i kontakt med Managram, ett nätverk för män som vill utforska sin manlighet och utvecklas som människor. Där får han vänner och blir mer självsäker. Men är Managrams avsikter enbart goda eller är Maxim bara en bricka i ett avancerat maktspel?

Presidentens dotter är en framtidsskildring som samtidigt är en kommentar till den tid vi lever i nu, med klimatkris och polarisering mellan könen, berättar Lisa Linder.

– Jag har länge tänkt på de här frågorna och på hur de skulle kunna gestaltas. Vad händer om trenden med ökad makt för kvinnor fortsätter? Och skulle det vara möjligt att anpassa sig till och leva med klimatkrisen? När jag kombinerade de två tankarna föddes Presidentens dotter.

Beskriv Maxim.

– Maxim är 18 år och lider av en svår stamning. I en värld där det är viktigt att vara verbal känner han sig osynlig. Samtidigt som han skriver, dagbok och dikter, har han våldstankar som han försöker trycka undan. Och så är han dödligt förälskad i presidentens dotter.

Med serien om landet Verdisia (skriven tillsammans med Andreas Kundler) ville ni ”väcka frågan om vad vi gör med vår värld”. Har du någon motsvarande önskan med Presidentens dotter?

– Drömmen är att boken skulle kunna inspirera till diskussioner. Hur vill vi att framtiden ska se ut? Idag är det lätt att se en dystopi framför sig. Jag vill att vi ska våga hoppas på något bättre.