Om boken
En ärkemagiker som förlorat all sin kraft, en åldrad kvinna som en gång varit prästinna över gravkamrarna i Atuan och ett brännskadat misshandlat barn - tillsammans övervinner de faror och fasor och talar med den störste av alla drakar; Kalessin.
Den fjärde boken om Övärlden handlar mest om Tenar, kvinnan från Gravkamrarna i Atuan och hur hon tar hand om en misshandlad liten flicka som blivit svårt brännskadad och lämnad att dö.
Tenar har levt ett stillsamt kvinnoliv som bondhustru på Gont, trollkarlen Geds hemö. På Gont kallas hon Goha, och det är under det namnet vi först möter henne här. Hon är nu änka, och när hon en dag står uppe på en klippa ser hon en stor fågel som kommer flygande västerifrån över havet.
"Rakt mot Gont flög den, rakt mot Övrefjäll, rakt mot henne. Hon såg glansen från rostsvarta fjäll och glittret i det avlånga ögat. Hon såg den röda tungan som var en tunga av eld. Det luktade bränt i vinden då draken med ett väsande vrål vände sig för att landa på klippavsatsen och släppte ut en suck av eld."
Draken för med sig Ged, den forne ärkemagikern, mannen som en gång räddade henne från gravkamrarna och som hon aldrig kunnat glömma. Så möts de igen, och tillsammans får de uppleva nya, märkliga äventyr. Den lilla flickan Therru tycks också äga starka krafter som ingen riktigt förstår och som gör att alla är rädda för henne. Hennes sanna namn är Tehanu, och hon kan tala med drakar och drakarna talar med henne.
Ursula LeGuin, född 1929 i Berkely, Kalifornien, hör till de verkligt stora inom fantasy- och science fiction-litteraturen.
Trollkarlen från Övärlden (1977 och 2003)
Gravkamrarna i Atuan (1978 och 2003)
Den yttersta stranden (1979 och 2003)
Översättning: Rebecca Alsberg
