Fråga Jenny

En lista över fem saker som skulle vara mer behagliga än att vara kär i ADRIAN:
1. Droppa tabasco i ögat.2. Använda två getingbon som handskar.3. Bada med en brödrost.4. Göra hål i öronen med ett hålslag.5. Flytta ihop med en grizzlybjörn med aggressionsproblem.Det är mycket som har förändrats i Sigges liv sedan flytten till Skärblacka. Nu har han både kompisar i klassen och bästisen Juno att vara med, och han älskar att bo på mormors pensionat The Royal Grand Golden Hotel Skärblacka. Även om Sigge ibland är rädd att bli mobbad igen vågar han mer och mer visa vem han är. Men frågan är hur han ska visa Adrian att han tycker om honom utan att samtidigt avslöja att han är gay? När berättar man ens en sådan sak, skulle det kunna vara på den efterlängtade klassresan?Jenny Jägerfeld är tillbaka med en berättelse om familj och vänskap, identitet och kärlek – och att få lov att både vara och älska den man vill. Som alltid berättar Jägerfeld med hisnande humor och bråddjupt allvar en historia som inte lämnar någon läsare oberörd. Min storslagna kärlek är den avslutande delen i trilogin om Sigge, där den första delen, Mitt storslagna liv, vann Barnradions bokpris 2020 och nominerades till såväl Augustpriset som det prestigefulla Deutscher Jugendliteraturpreis.

Sigge är tillbaka!

Sedan flytten från Stockholm har Sigges liv blivit så mycket bättre! Mormors pensionat, The Royal Grand Golden Hotel Skärblacka, känns som hemma och ingen i skolan är taskig. Ännu bättre blir det när de coola tvillingarna Sixten och Karl-Johan vill ha med Sigge i sitt hip hop-band 6 10 Mushroom, som ska uppträda på skolans julshow. Men ju mer konserten närmar sig, desto mer stressad blir Sigge - tvillingarna verkar nämligen inte särskilt intresserade av att repa eller ens skriva låtar.
Varför är det så svårt att få nya vänner utan att samtidigt svika sin bästa vän? Är priset man får betala för att vara populär att bli någon man egentligen inte är?

Min storslagna död är den efterlängtade fortsättningen på Augustnominerade Mitt storslagna liv.

Nominerad till Augustpriset 2019! Vinnare av Barnradions bokpris 2020!

Mamma har alltid sagt att jag är "en unik människa" att jag är "annorlunda" och "speciell". Jag tror egentligen bara att det är ett snällare sätt att säga "konstig" på.

Nu hade jag exakt sextio dagar på mig på att bli en ny person. Eller ja, femtionio. Sedan var sommarlovet slut och skolan skulle börja. Det var givetvis inte lätt, men det var inte heller omöjligt. Om man kan åka till månen, borde man ju kunna bli populär? Eller? Jag skulle ta reda på exakt hur.

Sigge och hans mamma och syskon har flyttat från Stockholm till Skärblacka, hem till mormor och hennes pensionat. Sigge tycker att det är toppen. Nu kan han reboota sig själv och bli en ny människa. Planen är att bli omåttligt populär eller i alla fall att kunna prata med folk utan att de tittar på honom som om han var ett freak. Men hur gör man för att få vänner? Hur blir man populär? Och framför allt: Kan man fixa det på 59 dagar?

Jenny Jägerfeld är tillbaka med en berättelse om ensamhet och vänskap, utanförskap och popularitet och om att välja vem man själv vill vara. Precis som i kritikerrosade Brorsan är kung och Augustnominerade Comedy Queen berättar Jägerfeld med hisnande humor och bråddjupt allvar en historia som inte lämnar någon läsare oberörd.

Mina bröst är olika stora!
Hur vet man att man är kär?
Jag är rädd för klimathotet.

I den populära spalten Fråga Jenny i SvD Junior är ingen fråga för konstig eller svår. Psykologen Jenny Jägerfeld har under flera år svarat på barns frågor och funderingar om allt mellan himmel och jord.

Här finns närmare hundra brännande och livsviktiga frågor och svar samlade, indelade i kategorier som kärlek, kompisar, familj och skola, träffsäkert illustrerat av Johanna Arpiainen.

Nominerad till Augustpriset 2018!

Mamma fick folk att gråta. Hon får fortfarande folk att gråta fastän hon inte ens lever. Ibland när pappa duschar hör jag att han gråter. Jag tror att han tror att det inte hörs. Men det gör det. Därför tänker jag aldrig gråta. Aldrig! Och jag tänker inte få folk att gråta. Jag tänker få folk att skratta. Det är min mission!

Sasha har just fyllt tolv år. Atomnumret för magnesium. Hennes mamma brukade säga att en del människor har funny bones. De är liksom roliga ända in till skelettet. Sen finns det de som kan lära sig att bli roliga, om de övar. Det finns också en tredje sort som inte är roliga alls, hur mycket de än försöker (troligen är Cecilia, Sashas lärare, en sån). Tyvärr misstänker Sasha att hon inte har funny bones, men hon har en plan: Hon SKA bli en riktig comedy queen! Och hon tänker öva tills vartenda halvtrist ben i kroppen är roligt. Om hon bara lyckas få folk att skratta kanske det andra försvinner. Det som ligger bakom ögonen och bränner och hotar att trilla ner för kinderna i form av - jo faktiskt - livsfarlig gråt.

Jag såg mig omkring. Taket var vitt och nästan lika högt som himlen och hölls upp med hjälp av enorma röda stålbalkar. Jag läste på en skylt, svarta bokstäver på vit botten: MALMÖ. Inom mig pirrade något slags bubblig förväntan. För här visste ingen något om mig. Här kunde jag vara precis exakt den jag var.

Måns bor egentligen i Stockholm, där är allt ganska trist och jobbigt. Men nu är han i en ny stad över sommaren. Han har följt med sin mamma till Malmö där hon ska jobba. En av de första dagarna träffar han på Mikkel, en kille som ser helt livsfarlig ut, ögonen är smala, arga springor och han har tatueringar över hela armarna. Mikkel utmanar Måns på skateboard, och Måns lyckas mycket bättre än Mikkel hade trott. Från och med den dagen börjar de hänga och Måns har aldrig haft så roligt med någon annan. Sommaren i Malmö verkar bli den bästa i Måns elvaåriga liv. Men vad händer när ens nyvunna vän inte tycker att man varit ärlig med allt?