Beskrivning
Hur känns kyla? Som minus 38. Som nyårsafton när man väntar på bussen hem utan att det kommer någon, för det går inga bussar här på röda dagar. Som långpromenad i tunnstrumpor så att man måste lägga sig i badkaret för att tina blåådrorna över benen mitt i natten. Som att Hemingway ska dö.
Karla längtar bort. Söderut, till storstan eller vart som helst där det inte är mörkt och isande kallt. Till en plats där hunden Hemingway inte är sjuk och behöver avlivas. För att rädda sin hund rymmer Karla hemifrån tillsammans med två kompisar. De ska söderut. Helst till Medelhavet. Där väntar ett nytt liv för dem alla. Genom att lifta och åka buss tar de sig söderut i ett vintrigt Sverige. De sover i tält, går på galna fester hos okända människor och när pengarna är på väg att ta slut får de en briljant idé: De ska kapa en buss.
I ett rasande tempo berättar Lova Lakso historien om Karla och hennes vänner som vill fly tristessen och kylan i hemstaden. Som en skruvad road-movie med överraskande vändningar, man vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök.
Recensioner
Göteborgs-Posten
”… så underbart energiskt; vildsint både språkligt och innehållsligt. Läs, frys, skratta och gråt!”
Kulturnytt i P4
”Lova Laksos språk har också fart och lynniga vändningar som kräver sin läsare men vilken debut!” Viveca Bladh
Smålandsposten
”Tårar och skratt när tre unga kapar en buss och åker söderut […] Så jävla kallt är en tankeväckande debutbok.” Jonna Fries
Dagens Nyheter
”Reseberättelsen ”Så jävla kallt” är en imponerande ungdomsbokdebut […]
Laksos bilder befinner sig ständigt på den fina linjen mellan banalt och roligt, originellt och högtidligt.” Lydia Wistisen
Piteå-Tidningen
”De tidstypiska uttrycken, de inslängda engelska orden, känns fullt naturliga. Språket överlag är flytande och gripande.” Linnea Lundström
Göteborgs-Posten
”Lova Lakso gör en stark debut med en roman som bärs av en vildsint energi både språkligt och innehållsligt.” […]
”boken nästan vibrerar i min hand under läsningen, som om minusgraderna tränger fram rent fysiskt ur sidorna. [...] Den här boken får mig att tänka på den stränga och förtryckande kylan hos Cora Sandel likväl som det starka och samtidigt depressiva hos Mirja Unge. Men mest av allt har den en alldeles egen ton, och en alldeles egen, glödande och smittande kärlek till norr.” Stina Nylén
LitteraturMagasinet
”En roadtrip som säkert skulle göra sig bra på film, språket är lysande, vackert och kvickt”
”Stilen är vacker, med framför allt många lyriska miljöskildringar, men berättelsen är samtidigt lättläst, inte minst genom den ungdomliga samtidsdialogen. Helhetsbetyg: 4.” – Staffan Wennerlund, BTJ