Ny bilderbokskonst av hyllade Aron Landahl
Illustration av:
Aron LandahlPublicerad:
1 dagar sedanAron Landahl, prisbelönt skapare bakom bland annat Alla äter alla, återvänder här med sitt kanske mest ambitiösa och egenartade projekt hittills. Inspirerad av klassiska flora- och faunakataloger bygger han upp en värld av fynd, växter, djur och skräp – samtidigt som ett lågintensivt, finstämt detektivdrama tar form.
Det händer konstiga saker i den gamla staden. Katter försvinner oförklarligt och polisen famlar efter ett spår. Samtidigt är det skräpigt överallt. På gatorna vimlar det av kapsyler och insekter, ogräs och tappade papperslappar. Och… är inte det där en tuss av vit kattpäls?
Genom lappar, ledtrådar och iakttagelser får läsaren följa spåren genom gator och torg, vidare genom parker och museer, och in i skymningen. Stora, stämningsfulla miljöbilder varvas med katalogsidor fyllda av ting – sådant som kan hittas i en busskur, i en väska eller vid vattnet. I jakten på den vita katten lämnas inget gathörn ogenomsökt.
Vad är upprinnelsen till Vad jag finner i rännstenen?
– När jag var liten grundlades ett intresse för gatufynd, och jag har sen dess känt en glädje i att samla på skruvar, valnötsskal, telefonkort och sånt man hittar här och där. För drygt 10 år sen påbörjade jag arbetet med att systematiskt kartlägga fynden för att göra den här boken. Från början var den mer av en guide till att lära sig identifiera objekt. En sak jag gillar med gatufynd är att de är fragment av något större, en liten skärva av en berättelse eller ett skeende. Allting har ju hamnat där med hjälp av någon eller något. Under arbetets gång med boken drog den också mer och mer mot att bli en slags saga, där man får följa spåren av en berättelse om försvunna katter.
Läsaren får ta del av många fina stadsmiljöer i boken – är det någon särskild stad som inspirerat dig?
– Jag är uppvuxen i Visby vilket är grunden för staden i boken. Men det är Visby som staden kan se ut när man drömmer om den, allting är lite omkastat och hopblandat. Man känner igen sig men ändå inte. Visbys oregelbundenhet och rika historia ger den en väldigt mystisk kraft som jag älskar och försökt plocka upp.
Vilken teknik har du använt när du skapat illustrationerna?
– Bilderna är målade med akrylfärg och pensel på papper. Jag lägger omkring en vecka på att måla varje bild. Bakom bilderna ligger också en hel del efterforskningar, från mina egna insamlingar och med hjälp från kunniga inom olika områden.
Det är tydligt att du har inspirerats av klassiska flora- och faunaböcker. Vad är det med dem som tilltalar dig?
Det är någonting med sådana bilder, att varje varelse eller föremål får sitt eget utrymme där och kan stå ut i sin egen rätt. Det blir en slags meditation över att allting, oavsett om det är en praktfull papegoja eller ett använt plåster, kan uppfattas som vackert. Det är också något som stimulerar samlar- och ordningssinnet, att katalogisera och inordna allt i en struktur. Som naturintresserad har jag alltid gillat att bläddra i sådana böcker. Om fåglar, fiskar och insekter m.m.
Relaterade artiklar