Vänskap & relationer

Det ligger en främling i soffan. Hon skriker och sover och bajsar och ibland vevar hon med armarna. Enligt mamma är hon superstark. Om hon ramlar ut från en helikopter kan hon hänga och dingla i ett rep utan att släppa taget.
- Allvarligt talat, tycker Myran.
Varför skulle en bebis åka helikopter.

Det är sommarlov och Myran åker till en stuga på landet med mamma, Jesper och sin splitternya lillasyster. I skogen träffar han en tjej som är full av hemligheter. Hon har armen i gips och heter Gloria, säger hon i alla fall. Men det är inte alldeles lätt att plötsligt vara storebror och dela mammas uppmärksamhet med ett skrikande, bajsande litet knyte. Myran längtar efter pappa i stan och efter sin kompis Diego. Och kanske känner Diego på sig det, för när allt är som krångligast kommer han och hälsar på. Som vanligt är han full av idéer och som vanligt blir det inte riktigt som Myran tänkt sig. Men det mesta ordnar sig ändå till slut.

De två första böckerna om Myran En Myras liv och Myran och gåtorna älskades av både läsare och kritiker, och den tredje och avslutande delen gör ingen besviken. Små och stora funderingar blandas och Emma AdBåges illustrationer passar på pricken till den roliga men samtidigt allvarliga historien om Myran och hans familj och vänner.

Jag står här för att råka springa på Maya.
Jag vet nämligen att hon gick in på ICA Supermarket för exakt fyra minuter och tolv sekunder sen. Jag kom med cykeln från sporthallen, jag såg henne bakifrån och hon såg inte mig. Men hon var ensam och jag förstod direkt att det här är min chans.

Hur känns det egentligen, det där som alla pratar om? Det som alla böcker, låtar och filmer handlar om? Det som är hemligt och lite pinsamt men samtidigt så spännande och underbart att man inte vill något hellre än berätta för ALLA!
Vi har samlat elva pirriga noveller för dig som går på mellanstadiet. De är ganska olika varandra, men alla handlar egentligen om en och samma sak: kärlek.

Medverkar gör: Oscar Danielson, Kristofer Folkhammar, Boel Gerell, Alex Haridi, Mats Jonsson, Sara Kadefors, Johanna Lindbäck, Sara Ohlsson, Sara Villius, David Wiberg och Rebecka Åhlund.

Sextonåriga Molly Peskin-Suso vet allt om obesvarad kärlek. Hon har varit kär tjugosex gånger men har aldrig varit ihop med någon. Det spelar ingen roll hur många gånger hennes tvillingsyster Cassie säger åt henne att skärpa sig, hon står bara inte ut med tanken på att bli dumpad. För den risken finns ju alltid. Men så kommer en snygg tjej i Cassies väg, och som tur är har den nya tjejen en gullig killkompis. Eller är det tur, egentligen? Molly vet varken ut eller in, hon har chansen att få sin första kille nu. Fast vill hon det? Det finns nämligen ett problem: Reid, killen som Molly jobbar med. Hon verkar inte kunna sluta tänka på honom, även om han är en töntig nörd.

Becky Albertalli har skrivit en normbrytande bok som är så på pricken hon är mästerlig på att fånga de små situationerna, man känner igen sig i de väl porträtterade karaktärerna, man skrattar och man gråter.

Becky Albertalli debuterade 2016 med Bara tre ord. Boken har filmatiserats och heter i filmversionen Love, Simon.

"En lysande debut om kärlek utanför normen. Betyg 5." BTJ

Jag hade onanerat mig igenom tre fjärdedels år med hjälp av bildmaterial som kommit till mig en julaftonsnatt. En hemlig film där jag smög ut i skogen med en kille. Någon som drog i mig under tallarna. Där jag fick känna på hans hårda, buktande skrev. Mjukt manchestertyg med bred ådring i. Bilderna skrämde mig först. Jag vaknade rädd. Gommen ännu söt av seg kola och polkagris. Hade de rätt? De ett år äldre killarna i skolan som skrek bögjävel efter mig? Hade jag blivit sådan här för att de skrikit så högt?
Ur Piruett av Kristofer Folkhammar

Hetare handlar om hungriga blickar, bultande skrev, blossande kinder och ansträngd andning. Om den första kärleken som kan göra ondare än den vassaste knivsudd. Och om den renaste och skäraste lyckan. Om skuld och skam, om förbjuden kärlek och om snuskiga tankar som inte tål dagens ljus. Om när pulsen sticker iväg och huden knottrar sig bara för att huvudpersonen vet att det inte finns någon annanstans på denna jord som hen hellre vill vara i just detta exakta ögonblick.

Vi gav ett tiotal orädda författare uppdraget att skriva varsin berättelse. Kravet var att inte stanna utanför sovrumsdörren, utan följa med in och låta läsaren vara med. Resultatet blev en samling heta berättelser om sex. Om kärlek. Och om bristen på det samma. Medverkar gör Anna Ahlund, Saga Becker, Moa Eriksson Sandberg, Kristofer Folkhammar, Pernilla Gesén, Anna Jakobsson Lund, Eli Levén, Sebastian Lönnlöv, Sara Lövestam, Sara Ohlsson, Joel Mauricio Isabel Ortiz.

I samma ögonblick som jag ser henne så vet jag att vi hör ihop.
Det är som att gå in i ett mörkt rum och tända i taket. Eller om jag ska ta i lite som att promenera förbi en av Hötorgsskraporna just som någon kastar ut ett piano från översta våningen.
Är det här 7F? frågar hon.
Hon knackade inte ens, öppnade bara dörren och klev in.
Ja, säger Ingrid utan att låta helt säker.
Bra, säger tjejen. Då är det här jag ska vara.

Det är 80-tal. 13-åriga Jonas hänger på sitt rum och lyssnar på Duran Duran och X-models. Och han spelar gitarr. Det är en tröst i ensamheten. Han är sistahandsvalet. Den man ringer när ingen annan har tid. Fast när Joni börjar i Jonas klass förändras livet. Hon är spännande. Smart. Vacker. Och framför allt hon verkar vilja vara med Jonas. Trots att hon lyssnar på The Cure och tycker att han har den töntigaste musiksmaken någonsin. Men allt det glittriga och pirriga överskuggas av något annat, något mörkt och hemligt. Något som gör att Joni sluter sig. Jonas kommer nästan ända fram, men inte helt. Vad är det som har hänt henne? Och hur kan Jonas bli den där vännen som han vill vara? Den som Joni anförtror sig åt.

Ingenting låter så högt som när du försöker att vara tyst i köket på morgonen. Men idag saknar jag att bli väckt av dina ljud. Sovrummets trasiga element gjorde att kylan påminde om tre smärtsamma fakta, att vintern var på väg, att jag hade spenderat natten ensam och att det kanske var något att vänja sig vid. I kylskåpet satt en post it-lapp på kaffeburken.
Handstilen var kursiverad. Vi signerade alltid våra namn med korsstygn, som om det vore ett ord att vara försiktig med, alltid i bestämd form, inget en slösar med. Kanske är det för att löften kostar mer än tråd.

Nilo och Nasim har varit ett par i fem år. En dag är det inte så längre. Det finns plötsligt ett före och ett efter. Lägenheten i Hornstull har utsikt över den gamla fabriken. Regnet piskar mot rutan. Katterna trampar på Nilos mage som om ingenting har hänt. Under en vecka i november satsar Nilo allt för att rädda sitt förhållande, för att försonas med tanken på att det kanske är slut. Nilo måste fortsätta framåt, för det finns något där framme. Även om det är suddigt och utom räckhåll. I alla fall just nu.

Sjöhästar är en relationsroman om ett uppbrott, om att våga släppa taget för att kunna älska sig själv igen.

Louna har varit med om alla typer av bröllop: bröllop på stranden, bröllop i historisk miljö, bröllop på tjusiga restauranger. Hon jobbar extra hos sin mamma som är bröllopsfixare men är övertygad om att hon själv aldrig kommer att gifta sig. Inte efter det som hände med hennes pojkvän. Louna tror inte på livslång kärlek, helt enkelt.

Så när den charmige Ambrose dyker upp håller hon honom på armlängds avstånd. Hon är inte intresserad av något förhållande, och absolut inte med honom. Men Ambrose är inte den som ger upp. Inte när han har hittat någon han verkligen vill ha.

En gång för alla är en somrig kärlekshistoria med karaktärer att förälska sig i, skriven i sann Dessen-anda!

Nominerad till Augustpriset 2018!

Mamma fick folk att gråta. Hon får fortfarande folk att gråta fastän hon inte ens lever. Ibland när pappa duschar hör jag att han gråter. Jag tror att han tror att det inte hörs. Men det gör det. Därför tänker jag aldrig gråta. Aldrig! Och jag tänker inte få folk att gråta. Jag tänker få folk att skratta. Det är min mission!

Sasha har just fyllt tolv år. Atomnumret för magnesium. Hennes mamma brukade säga att en del människor har funny bones. De är liksom roliga ända in till skelettet. Sen finns det de som kan lära sig att bli roliga, om de övar. Det finns också en tredje sort som inte är roliga alls, hur mycket de än försöker (troligen är Cecilia, Sashas lärare, en sån). Tyvärr misstänker Sasha att hon inte har funny bones, men hon har en plan: Hon SKA bli en riktig comedy queen! Och hon tänker öva tills vartenda halvtrist ben i kroppen är roligt. Om hon bara lyckas få folk att skratta kanske det andra försvinner. Det som ligger bakom ögonen och bränner och hotar att trilla ner för kinderna i form av - jo faktiskt - livsfarlig gråt.

Det är höst när jag kommer bärande på elden. Ett evighetslångt, blött, grått mörker och jag har tre flaskor tändvätska i ryggsäcken. Allt ska brinna.
Egentligen har jag ingen aning om hur mycket tändvätska som behövs. Förmodligen mer än jag tror. Så tänker jag ofta att jag måste räkna med att saker är svårare än jag tror.
För dig var det tvärtom. Du var så arg på allt som var svårt eller gick långsamt. Du ville rusa förbi det, hoppa över det.

Minna och Agnes har varit bästa vänner sen den där dagen i fyran när de gömde sig i plinten för att slippa brännbollen på gympan. Den dagen förstod de att de hörde ihop. Nu är de sjutton år och hör fortfarande ihop. Tillsammans kämpar de för vegetarisk mat i skolan, jobbar extra på ett hem för nyanlända och sätter störiga killar på plats. Ingen ger sig på Minna och Agnes, tillsammans klarar de vad som helst! Eller? För vad gör man när den man älskar mest i hela världen går sönder?

En fantastisk skildring av vänskap och sorg, av ljus och av ett mörker som till slut hotar att ta över.

Det är bra att ha en mamma som är kär för hon säger ja till nästan allt. I vanliga fall tycker Myran att mamma kan vara ganska petnoga.
Allvarligt talat, suckar hon, fast det bara handlar om pluttgrejer.
Nu verkar hon ha glömt hur man blir irriterad och märker knappt att Myrans gympapåse är borta eller att han har missat läsläxan.
Äh, det löser sig, säger hon bara.

Mamma och pappa bor inte tillsammans längre, och Myran bor varannan vecka. Hos pappa finns Ludde, Myrans katt, men mamma är allergisk så hemma hos henne finns bara Jesper. Myran tycker att han är snäll, men det säger han inte, för då kanske pappa blir ledsen. Fast Myran har inte tid att bry sig så mycket om de vuxnas problem han måste ju hinna jaga Eva på skolgården och panta flaskor med Diego. Och lära sig nya gåtor såklart!

Första boken om Myran En Myras liv älskades av både läsare och kritiker, och fortsättningen gör ingen besviken. Små och stora funderingar blandas och Emma Adbåges illustrationer passar på pricken till den roliga men samtidigt allvarliga historien om Myran och hans familj och vänner.

"Jag kysser alltid främlingar på nyår", säger hon och rättar till sin mössa.
"Jag med", säger han, fast det inte är sant.
Hon harklar sig.
"Vet du att nyårskyssen säger hur resten av året kommer att bli?"

Det händer mycket i korridorerna på Sibylla allmänestetiska läroverk. Där finns Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. Yodit som målar och försöker ta plats i gänget. Johannes som läser Karin Boye och försöker få plats i livet. Aron, vars tvillingsyster Linn fick all talang. Och Linn, som undrar vad hon ska göra med den. Och så är det Sebastian, han som ska kyssa en ny person varje månad. Ett nyårslöfte som trasslar till saker för fler än honom själv.

Jag ryser till så fort den kalla nattluften glider in genom glipan. Mina fötter trevar sig ut på altanen och brädorna knarrar till under mig. Jag skjuter försiktigt igen dörren, går fram till altanens brant och klamrar mig fast vid en av de tjocka pelarna som håller upp taket. Ljuset återvänder, och för första gången ser jag vart det kommer ifrån. Det kommer från sjön.

Efter ett års distansförhållande är det dags: tonårskillarna Lukas och Sam ska äntligen få en hel sommar för sig själva, i en fiskestuga vid Vänerns kant som de får hyra i utbyte mot lite enklare renoveringsjobb. Men det blir inte helt som de tänkt sig Vad är det egentligen för ljussken som syns över sjön, varför känns allt som står i den gamla dagboken så bekant, och är det något mer än ensamheten som hemsöker Lukas?

Väntar tills natten kommer är en nervkittlande spökhistoria om obesvarad kärlek, hämnd och att börja om från början. Christoffer Holst är sedan tidigare författare till flera feelgood-romaner för vuxna. Detta är hans första rysare, och även den första delen i en serie fristående sommarskräckisar för unga vuxna.

Hampus och Victoria är bästa kompisar. De hänger alltid med varandra. Självklara. I alla fall var det så till alldeles nyss. Tills den där dramaläraren Vincent kom med sina idiotiska övningar och lockade fram massa sanningar. Nu är allt förstört och Hampus har ingen aning om vart han ska ta vägen. För om han inte kan vara med Victoria så finns det liksom ingen annan. Det är klart att gänget är kvar. Och Victoria står där. Precis som innan. Men nu vet hon hur han känner. Att han är KÄR i henne. Och ingenting kan någonsin bli som det har varit. För hur ska Victoria någonsin kunna vara kompis med honom när hon samtidigt vet hur han känner?

Tappa greppet är en fristående fortsättning på Släppa taget.

"Hon är så skicklig Bredow, hon lägger örat mot den unga människans hjärta och lyssnar vad är det som finns på insidan ... en av de senaste månadernas absolut bästa ungdomsbok."
Magnus Utvik, SVT Gomorron Sverige om Släppa taget

- Jag hatar dig.
Det var det första du sa till mig.
Jag var inte beredd på det. Och att du sa det så där lugnt.
Inte som om du var arg eller att något hade hänt, bara helt lugnt sa du det.
Du vände inte bort blicken heller, såg rakt in i mina ögon och sa:
- Jag hatar dig.

Jaget och duet är två olika sorter. Som hund och som katt. Som måste bo tillsammans varannan vecka för att deras föräldrar har flyttat ihop. De gillar inte varandra alls. Tills en dag då det blir allvar. Då en av dem hamnar på akuten medan föräldrarna är bortresta. Plötsligt delar de inte bara hem. Och såklart slutar allt med en katastrof.

Per Nilsson är tillbaka med en ny ungdomsroman! Som hund som katt handlar om kärleken. Och döden. Så enkelt, och så svårt. Avskalat och sparsmakat berättas historien om två unga människor och om förbjuden kärlek.

Maja kan inte sova. Hon vill, men hon kan inte. Varje natt ställer hon klockan på tio över ett. Vem ska annars väcka mamma, pappa och lillasyster när huset rasar ner i gruvhålet? Under sängen har hon en väska med ombyten, ficklampa och andra viktiga saker. Om de måste fly, hals över huvud.

LKAB spränger under jord och Kiruna ska flytta. Familjen har fått en ny fin lägenhet, men det enda Maja vill är att bo kvar i sitt gamla hus. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att stan inte kan rasa. Hon hör ju mullret av sprängningarna på natten, hon känner ju hur marken skakar!

Maja oroar sig för att bästisen Julia ska bli tvungen att flytta till Luleå och att Albin i parallellklassen ska bli kär i någon snygg handbollstjej. Men ingenting skrämmer henne lika mycket som gruvan.

"Frank, det här är min lillebror John."

Han tittar upp och ser på mig.

Jag håller andan.

Hans ögon är elektriska. Svarta som ett natthav där blixten slagit ner. Utan att släppa mig med blicken reser han sig upp, ler och sträcker fram handen. Jag tar två steg fram och fångar den. Hans handflata är sval.

"Hej John."

Du, bara är en romantisk och hjärteknipande historia om sextonåriga John som blir kär i den två år äldre Frank. Frank är oturligt nog redan är tingad av Johns storasyster Caroline. Och Caroline är van att få som hon vill. John är van att backa, men det tänker han inte göra nu. Dessutom har Frank en egen vilja. Och ett krossat hjärta i bagaget, vilket krånglar till saker.

Det handlar också om en bästis, ett båthus, en pappershandel, ett hustak med utsikt över hela Uppsala, Nick Drake, Räddaren i nöden, tusen papperstranor och trädgårdsrosor från Svartbäcken. Och så en hel del sex.

Du, bara är en smärtsamt ärlig och vacker debut om hur kärleken alltid gör som den vill.

Vi har exet som jag fortfarande ligger med
vi har stalkern som aldrig ger sig
vi har kompisens pappa som stöter på mig
och vi har killen som jag inte vet om jag borde falla för
Det är lätt att se tillbaka och tänka: Vad såg jag i dom andra tre?
Men man vet ju så lite innan allt har hänt.

Maj är 19 år och tycker om när saker är lättkategoriserade och logiska. När man efter en kort överläggning kan komma fram till ett klockrent beslut genom att väga fördelar mot nackdelar. Då är kärleken en svår nöt att knäcka. Nu har Maj trasslat in sig i fyra kärlekshistorier samtidigt. Och hur hon än försöker reda ut tillvaron blir det bara värre. För att lösa situationen uppfinner hon ett känsloexperiment. Hur vore det att helt enkelt testa att bara gå på känsla ett tag och se vad som händer?

En smart, rolig och drastisk debut, med en huvudperson som är omöjlig att värja sig för och ett språk som slår knockout.

Det är långrast och Myran och Henny jobbar med sin nya snigelvärld bakom gympasalen. Arvid har varit där och spionerat och Felicia har gått förbi tre gånger. Tredje gången frågade hon kanske
- Får jag vara med?

I så fall hörde inte Myran. Om man inte hör att någon frågar är man inte taskig. Men om man hör och ändå säger nej, då är man det. Taskig alltså.

Myran heter egentligen Morgan Andersson, men det är det bara tandläkaren och okända personer som säger. Alla andra säger Myran. Till och med fröken i skolan. Myran är sex år och går i förskoleklass. I klassen går också Melker som tycker att allt är äckligt, Eva som bara gillar vit mat och så Myrans bästis Henny såklart. Oftast är Myran glad, men det är jobbigt när Henny leker med Felicia i klassen. Då är det tur att Diego har flyttat in i lägenheten ovanpå. Han är sju år och säger att Myran visst kan få en egen katt, fast mamma är allergisk. Myran är också allergisk, fast inte mot katter utan mot bråk. Särskilt när mamma och pappa bråkar på engelska för att Myran inte ska förstå att de kanske vill skiljas.

En charmig berättelse om små och stora händelser i en sexårings liv. Emma Adbåges bilder passar på pricken till Linn Gottfridssons roliga men samtidigt allvarliga historia om Myran och hans familj.

"Jag tänkte att vi kunde ha en ny klubb", sa jag.
"Vadå, en deckarklubb?"
"Nej, en annan sorts klubb."
"Vadå?"

Jag såg på honom. Vad som helst kunde hända nu. Så lutade jag mig mot honom och tryckte läpparna mot hans. Jag visste inte vad jag skulle göra med händerna under tiden, de bara hängde längs sidorna.

"En sådan klubb", sa jag när jag lutade mig bakåt. "Tänkte jag."

Isa och Manne har varit kompisar sen de var små, men de sista åren har de inte träffats så ofta. Nu har de börjat sjuan, och Isa känner att hon gillar Manne, men på ett annat sätt.

Mycket mer än en puss är en helt fristående fortsättning på den uppmärksammade Lite mer än en kram. Här är det 13-åriga Isa som har ordet, och hon berättar på ett enkelt och självklart sätt om hur det är att vilja vara nära någon, så nära det bara går. Mårten Melin är expert på att skriva om svåra och känsliga saker utan att det blir överdrivet pedagogiskt eller fånigt. För alla 11-13-åringar!

Nominerad till Barnradions bokpris 2016!

En kväll när Buster Bolin är på väg hem från sin boxningsträning händer något mystiskt. Utanför den gamla nerlagda biografen Elysium står en äldre herre med smutsigt grått skägg och en rutig keps. Han ger Buster sju biobiljetter och ett leende.

En magisk värld öppnar sig för Buster. Plötsligt vågar han prata med Saga, flickan som alltid läser. Hon väcker hans nyfikenhet för böcker och nya spännande historier. Hon blir också Busters första riktiga vän.

Inom Buster finns en stor hemlig sorg och saknad efter Jack, storebrodern som dog när Buster var liten. Trots att många år har gått vill såren aldrig riktigt läka. Och frågorna som aldrig fått några svar vill aldrig tystna. För vem var Jack, egentligen?

Tillsammans med Saga utforskar Buster en ny, magisk värld - både den som finns i biografens förtrollande mörker och den som bor i hans bröst.

Sju förtrollade kvällar är en finstämd och sprakande berättelse om vänskap, kärlek och att finna svar på det som ibland är svårt att förstå.

Elsa och Stella är tvillingar. De står varandra nära och gör nästan allting tillsammans, men de är ändå väldigt olika. Stella är social, utåtriktad och ibland tanklös medan Elsa är försiktig och omtänksam och inte alls har lika lätt att ta för sig av livet som sin syster. De blir ständigt hopblandade vilket irriterar dem. Bara för att de ser likadana ut är de inte samma på insidan! Trots att de är lojala mot varandra pågår det en ständig och outtalad tävling. Om betyg och prestationer men även om kärlek och vänskap.

Nu är det sista terminen i nian. Elsa har länge varit hemligt förälskad i Elliot, något som hon inte gjort någon sak av. För henne har det räckt att få vara i hans närhet. När de får en ny dramalärare i klassen ställs saker på ända. Läraren är ung och ambitiös och vill skapa konst. Tränga djupt in i själen. Stella är eld och lågor. Äntligen ska hon få utlopp för sin längtan efter att stå på scen! Elsa är inte alls lika övertygad. Ingen ska få blottlägga hennes inre. Särskilt inte när Elliot är i närheten. Systerskapet, vänskapen och kärleken sätts på hårda prov.

Första gången Frida ser Jakob är det som om hela världen stannar. Han går, men hans blick har lämnat brännmärken i henne.

De dras till varandra med en kraft som inte går att stå emot - den välartade prästdottern och den struliga hockeykillen. Men när Frida hör rykten om att Jakob använder droger och börjar misstänka att han döljer saker för henne, känns kärleken inte så lätt längre. Kanske är det inte så enkelt som i Metallicas låt "Nothing Else Matters".

Sexornas korridor. Äntligen är den deras. Det här har varit sommaren när alla har vuxit mer än vanligt, särskilt tjejerna. De skrattar inte längre åt Kevins fräcka skämt. Än mer irriterande är det faktum att Alicia fortfarande är ihop med Andreas och att Kevin inte kan låta bli att tänka på henne. Det måste finnas något skäl till att Alicia är ihop med en tönt som Andreas och Kevin bestämmer sig för att ta reda på vad det är.

Han & dom är den tredje fristående delen i Katarina von Bredows trilogi om livet på mellanstadiet. Med sträckläsardriv skildrar hon tolvåringars sociala spel så att det känns ända in i märgen.

Önska dig tre saker, säger mamma.
- Ja, men jag säger dom inte, säger Siri.
- Det ska man inte göra, säger mamma.
Siri tänker: Att det ska bli bra mellan mamma och pappa. Att Björn och jag ska vara ihop. Att ingen jag känner ska dö.
- Vad du ser allvarlig ut, säger mamma.
- Jag är det, säger Siri.

Det är nio månader sedan det blev två hus. I vintras flyttade Siri föräldrar isär. På prov. Nu är det snart vår och Siri bor fortfarande varannan vecka i ett gult hus och varannan vecka i ett grått. Ett rum i rött och ett i rosa och två dörrar som det står Siri på båda två. Ska det alltid vara så? När ska mamma och pappa bestämma sig?

Belinda i Siris klass säger att man kan få en bonuspappa eller en bonusmamma. Vilka skulle det vara? Tomas i bokhandeln? Carina med stjärnstrumporna?

Bonus betyder något extra. Finns det ett ord som betyder att man förlorar något?