Ganska nära sanningen

Beata och jag balanserade bredvid varandra på fontänkanten.
"Okej", sa hon till mig. "Doppa, önska. På tre. Ett, två, tre."
Jag stack ner händerna i det iskalla vattnet samtidigt som hon.
Jag önskar att ..., tänkte jag, men den intensiva kylan gjorde det svårt att tänka klart.
Bredvid mig skrek Beata till.
"Helvete, vad kallt!"
Det här, tänkte jag. Jag önskar mig mer av det här.

Nico har bytt namn och stad och färgat håret rosa. Hen har blivit inneboende hos sin faster och hennes minitax i Uppsala, och det är nu det nya livet ska börja. Ett liv där Nico går estet, skapar saker och är den där sortens person som folk dras till. Men att ändra sig är tyvärr inte riktigt så enkelt som hen trott.

"Frank, det här är min lillebror John."

Han tittar upp och ser på mig.

Jag håller andan.

Hans ögon är elektriska. Svarta som ett natthav där blixten slagit ner. Utan att släppa mig med blicken reser han sig upp, ler och sträcker fram handen. Jag tar två steg fram och fångar den. Hans handflata är sval.

"Hej John."

Du, bara är en romantisk och hjärteknipande historia om sextonåriga John som blir kär i den två år äldre Frank. Frank är oturligt nog redan är tingad av Johns storasyster Caroline. Och Caroline är van att få som hon vill. John är van att backa, men det tänker han inte göra nu. Dessutom har Frank en egen vilja. Och ett krossat hjärta i bagaget, vilket krånglar till saker.

Det handlar också om en bästis, ett båthus, en pappershandel, ett hustak med utsikt över hela Uppsala, Nick Drake, Räddaren i nöden, tusen papperstranor och trädgårdsrosor från Svartbäcken. Och så en hel del sex.

Du, bara är en smärtsamt ärlig och vacker debut om hur kärleken alltid gör som den vill.

Jag hade onanerat mig igenom tre fjärdedels år med hjälp av bildmaterial som kommit till mig en julaftonsnatt. En hemlig film där jag smög ut i skogen med en kille. Någon som drog i mig under tallarna. Där jag fick känna på hans hårda, buktande skrev. Mjukt manchestertyg med bred ådring i. Bilderna skrämde mig först. Jag vaknade rädd. Gommen ännu söt av seg kola och polkagris. Hade de rätt? De ett år äldre killarna i skolan som skrek bögjävel efter mig? Hade jag blivit sådan här för att de skrikit så högt?
Ur Piruett av Kristofer Folkhammar

Hetare handlar om hungriga blickar, bultande skrev, blossande kinder och ansträngd andning. Om den första kärleken som kan göra ondare än den vassaste knivsudd. Och om den renaste och skäraste lyckan. Om skuld och skam, om förbjuden kärlek och om snuskiga tankar som inte tål dagens ljus. Om när pulsen sticker iväg och huden knottrar sig bara för att huvudpersonen vet att det inte finns någon annanstans på denna jord som hen hellre vill vara i just detta exakta ögonblick.

Vi gav ett tiotal orädda författare uppdraget att skriva varsin berättelse. Kravet var att inte stanna utanför sovrumsdörren, utan följa med in och låta läsaren vara med. Resultatet blev en samling heta berättelser om sex. Om kärlek. Och om bristen på det samma. Medverkar gör Anna Ahlund, Saga Becker, Moa Eriksson Sandberg, Kristofer Folkhammar, Pernilla Gesén, Anna Jakobsson Lund, Eli Levén, Sebastian Lönnlöv, Sara Lövestam, Sara Ohlsson, Joel Mauricio Isabel Ortiz.

"Jag kysser alltid främlingar på nyår", säger hon och rättar till sin mössa.
"Jag med", säger han, fast det inte är sant.
Hon harklar sig.
"Vet du att nyårskyssen säger hur resten av året kommer att bli?"

Det händer mycket i korridorerna på Sibylla allmänestetiska läroverk. Där finns Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. Yodit som målar och försöker ta plats i gänget. Johannes som läser Karin Boye och försöker få plats i livet. Aron, vars tvillingsyster Linn fick all talang. Och Linn, som undrar vad hon ska göra med den. Och så är det Sebastian, han som ska kyssa en ny person varje månad. Ett nyårslöfte som trasslar till saker för fler än honom själv.