Oskar Kroon: ”Fantasin är en livsnödvändig skaparkraft”

En iskall vinterdag knackar en liten nötväcka på köksfönstret. Snart är hon inte bara en fågel i trädgården, utan Tårtans bästa vän – Skurken. Skurken äter ur hans hand, följer honom genom trädgården och fyller hans värld med värme och mening. I skolan finns mest kletig tid, skrapade knän och vuxna som pratar om “verkligheten”. Men med Skurken är allt på riktigt.

Så förändras allt. En hök börjar cirkla över trädgården. Nya grannar flyttar in på ödetomten, motorsågarna startar och buskarna som gett skydd åt småfåglarna försvinner. Och en dag är Skurken borta.

Med skärpa och ömhet skildrar Oskar Kroon barns möte med ensamhet, svartsjuka, förtvivlan och den svåra insikten att inget varar för evigt. Samtidigt är Min vän Skurken en berättelse om fantasin som livskraft. Är den en flykt från verkligheten eller ett sätt att överleva den?

– Jag känner ofta en frustration över att fantasin inte tas på samma allvar som till exempel magnetismen eller elektriciteten. Utan fantasin skulle vi människor knappt kunna uppleva någon verklighet alls. Fantasin är en livsnödvändig skaparkraft som allt mänskligt kommer ur. Jämfört med viktlösa krafter som fantasi och kärlek väger tyngdkraften lätt! säger Oskar Kroon. Det här är en berättelse om sorg men ännu mer om kärlek, motstånd och hopp. Och om hur vänskap kan ta oväntade former.

– Förebilden till nötväckan Skurken heter Pumpan och finns i Björn von Rosens bok Samtal med en nötväcka från 1966. Det var när jag läste om den som jag började fundera på att försöka göra något liknande. Det vill säga skildra människans relation till den övriga naturen genom ett faktiskt möte mellan två olika varelser av två olika djurarter. Människa och fågel. Barn och nötväcka. Det är naturligtvis en ganska komplicerad relation.

Min vän Skurken är rikt illustrerad med underbara bilder av David Henson. 

– När jag började läsa Oskar Kroons fantastiska berättelse kom idéer till bilder direkt. Kanske för att det var så mycket jag kände igen mig i i boken, säger David Henson. Jag skissade fritt och tog till mig tankar och idéer från författare och förläggare. I bilderna ville jag med hjälp av kroppsspråk lyfta fram kontrasten mellan Tårtans relation med Skurken och hans relationer till andra, samt mellan hans fantasivärld och verkligheten. 

– Jag hoppas att bilderna fungerar som ett parallellt språk till texten, förstärker känslor och relationer och ger något att vila blicken på för den som lyssnar på berättelsen vid högläsning.