Kate Cann

Foto av:

Dominic Turner

Jag ville vara en häxa när jag var barn. Mina första trevande skrivförsök var otäcka spådomar fulla av råttsvansar och fladdermusvingar. När jag fyllde tretton började jag föra en passionerad dagbok som jag fyllde med beundran och hat beroende på vem jag skrev om. De dagböckerna användes jag senare som inspiration när jag skrev Diving (Dyk i, utkom på svenska 2006. reds. anm.).

Jag tänkte aldrig ”jag ska bli författare”, men jag älskade att läsa böcker och att skriva. I skolan var jag urkass på allt utom engelska, så jag fortsatte till universitetet i Kent och tog en examen i engelsk och amerikansk litteratur. I Kent förälskade jag mig också i den man som jag fortfarande är gift med. Vi hade ett stormigt förhållande på den tiden men vi återvände ändå alltid till varandra. Och han är fortfarande den som jag helst umgås med. Ååååååh!

Mitt första riktiga jobb var som redaktör på förlaget Time Life Books. Det kändes väldigt glamouröst. Jag brukade gå till ett stort gym på Tottenham Court Road på luncherna och träna aerobics (som var väldigt stort på 1980-talet, och ja, jag hade benvärmare). Sedan somnade jag vid mitt skrivbord på eftermiddagen.

När jag fick mina två barn började jag jobba hemifrån som frilansredaktör. Av en slump fick jag jobba med några tonårsböcker, och jag reagerade starkt på hur författarna hanterade huvudpersonernas sexuella relationer: antingen var böckerna fulla av domedagsprofetior, eller av sockersöta, overkliga drömscenarion. Jag började tänka att: ”jag kan göra det bättre”, och satte igång att skriva. Jag minns än idag hur det kändes – jag blev som uppslukad, helt överväldigad och glömde både att äta (otänkbart för att vara jag) och (nästan) att hämta barnen från skolan! Ungefär ett år senare var mitt manus till Dyk i färdigt, antaget och utgivet.

När idéerna och uppslagen från mina dagböcker och minnen började ta slut, insåg jag att mina barn hade blivit tonåringar och började i stället tjuvlyssna till dem. De var extremt tillåtande och överseende, även om de ibland krävde att få betalt.

Det har skett stora förändringar på senare tid. Mina barn har flyttat hemifrån – verkligen flyttat, inte bara försvunnit iväg på långresa eller till universitetet – och min man har ett jobb som han kan sköta mestadels hemifrån. Det har resulterat i att vi har sålt huset och flyttat ut i ödemarken i Wiltshire, och än så länge älskar jag det! Ytorna, tystnaden, den stjärnklara natthimlen, ugglorna, träden, promenaderna, ortens pubmat – allt!

Men jag gillar fortfarande London. Och så gillar jag diskussioner, löpning, att läsa, trädgårdsarbete, promenader och vitt vin (i måttliga mängder förstås). Jag börjar dagen med en promenad eller en joggingrunda med min hund. Jag tänker samtidigt på vad som ska hända i boken som jag skriver på just då. Sedan äter jag en stor frukost, och efter det börjar jag skriva, sittande på (eller om det är kallt – i) sängen med min laptop. Jobbigt, va? Jag brukar säga att man inte kan vara produktiv och kreativ i mer än tre-fyra timmar om dagen, så eftermiddagarna ägnar jag åt att svara på mejl och sånt.

----------------------

Kate Cann är född 1954 och bosatt i Whiltshire, Storbritannien. Hon arbetar som journalist och författare.


 

Relaterade produkter

Släppa taget

Om boken

Elsa och Stella är tvillingar. De står varandra nära och gör nästan allting tillsammans, men de är ändå väldigt olika. Stella är social, utåtriktad och ibland tanklös medan Elsa är försiktig och omtänksam och inte alls har lika lätt att ta för sig av livet som sin syster. De blir ständigt hopblandade vilket irriterar dem. Bara för att de ser likadana ut är de inte samma på insidan! Trots att de är lojala mot varandra pågår det en ständig och outtalad tävling. Om betyg och prestationer men även om kärlek och vänskap. Nu är det sista terminen i nian. Elsa har länge varit hemligt förälskad i Elliot, något som hon inte gjort någon sak av. För henne har det räckt att få vara i hans närhet. När de får en ny dramalärare i klassen ställs saker på ända. Läraren är ung och ambitiös och vill skapa konst. Tränga djupt in i själen. Stella är eld och lågor. Äntligen ska hon få utlopp för sin längtan efter att stå på scen! Elsa är inte alls lika övertygad. Ingen ska få blottlägga hennes inre. Särskilt inte när Elliot är i närheten. Systerskapet, vänskapen och kärleken sätts på hårda prov.

Katarina Andersson von Bredow, Kate Cann

Släppa taget