Tugga på lik och andra hiskliga historier

Nya barn, nya Bellmanhistorier. Här samsas en rad nya Bellmanhistorier med gamla godingar. Hopsamlade av etnologiprofessorn Ulf Palmenfelt och genialt illustrerade av Johan Unenge.

De absolut läskigaste, ruggigaste, hiskligaste spökhistorierna du kan tänka dig! Läs om gumman på kyrkogården, den tokiga sjuksköterskan, det mystiska meddelandet, slukhålen och annat fasligt.

Flickans tuggummi
"Det var en flicka som lekte på vinden. Hon visste att hennes mormor låg död i en kista där. Flickan fick lust att titta på mormor så hon gick dit och lyste med en ficklampa. Då tappade hon tuggummit ner i kistan. I samma ögonblick slocknade ficklampan. Flickan trevade och trevade med händerna i kistan. Till sist hittade hon något som kändes som tuggummi. Hon tog det och stoppade det i munnen och började tugga. Fast det smakade inte tuggummi.
När flickan kom ner i ljuset tittade hon efter vad hon hade i munnen. Det var ett öga."

Ulf Palmenfelt och Helena Willis har tidigare gjort Den mystiske pissaren tillsammans.

Bellmanhistorier är alltid roligast! Generation efter generation sprider de sig via dagiskojor och skolgårdar ? de galna historierna om Bellman. Bellmanhistorierna handlade från början om poeten och sångaren Carl Michael Bellman. På 1800-talet berättade vuxna om den uppstudsige och skojfriske rimmaren som aldrig blev svarslös och som alltid var grov i munnen. Idag berättas historierna av skolbarn och Bellman är fortfarande lika uppkäftig. Det är grovkorningt och vulgärt, men Bellmanhistorierna är ett mustigt svenskt kulturarv med rötter i folksagan och urgammal folklig humor. Och Bellman själv tar alltid den svages parti mot överheten. "En gång ställde sig Bellman att pinka invid ett plank. Då kom en polis och fick se honom. Han sa: - Det där är mot lagen! Då sa Bellman: - Nej, det är mot planket!" Ulf Palmenfelt är folklivsforskare och har också givit ut Gröna Handen, När Fan flådde smeden och Den mystiske pissaren. Ulf Palmenfelt har upptecknat Bellmanhistorierna bland svenska skolbarn. Illustratören Gunna Grähs har tecknat Bellman som hon tror att han såg ut.

Garv garanteras! Moas fröken är sjuk så klassen har en vikarie. Moa får frågan hur det går i skolan. ? Det går bra. Vi har redan slitit ut en fröken. Eleverna skulle öva sig på att använda ovanliga ord på rätt sätt. Ove skulle skriva en mening med ordet ?förmodligen?. Han skrev: Igår såg jag hur pianoläraren och min syster drog ner byxorna på varandra. Förmodligen skulle de skita i pianot. I nio år är svenska barn tvingade att tillbringa en stor del av sin vakna tid i skolan. Då är det nog inte jättekul varje dag, och det är inte konstigt att eleverna försöker pigga upp sig genom att försöka se det komiska i tillvaron. Så gör alla människor som tvingas in i obehagliga situationer ? interner, soldater, människor i diktaturstater ? alla tar de humorn till hjälp för att uthärda vardagen. Det är alltid den svagares parti mot den starkare. Och barnen vet mer än de vuxna anar, särskilt om sånt som handlar om sex. Det är ingen slump att så många skolvitsar utspelar sig i biologisalen. Det har alltid skämtats vilt bland skolbarnen, men att de hade så här kul kunde ingen ana! Detta är en sanslöst rolig samling av skolvitsar som vandrar runt på skolgårdarna, ihopsamlade av folklivsforskaren Ulf Palmenfelt och matchade av Helena Willis karakteristiska och humoristiska illustrationer. PS. Boken är indelad i klasser precis som skolan. Det är strängeligen förbjudet för skolelever att läsa de vitsar som hör till en högre klass än den man själv går i! Ulf Palmenfelt har också givit ut bl a Gröna Handen och Häxdopet.

Härligt att vara rädd... En gengångare är en döing som inte ligger still. Gengångare vet man aldrig var man har. Att de kan dyka upp i spökslott i Skåne är inte så konstigt. Men de kan också promenera in hos en fotograf i Stockholm eller ligga i materialskåpet i klassrummet. I Häxdopet kan man läsa folksägner om övernaturliga väsen ? om flickan som aldrig blivit döpt, om det märkliga björnfolket, havspojken som fiskades upp ur vattnet, om några helt vanliga rövare och mördare. För att inte tala om sjöormen som blev skivad... Ulf Palmenfelt är folklivsforskare och har också givit ut Gröna Handen, Det var en tysk, en fransk och Bellman och När Fan flådde smeden. Han har samlat in berättelserna och återberättat dem, och tillsammans med Gunna Grähs kraftfulla och spännande illustrationer har det blivit en hemsk, rolig, fantasieggande och väldigt populär bok.