Ett fantastiskt äventyr tar sin början

Allt i den här boken är sant. Jag har skrivit ner det för att det är så konstigt. Och jag kan lika gärna erkänna det. Alltihop hände för att jag åkte för långt med bussen. Och jag åkte för långt med bussen för att jag grät. Men jag tänker inte berätta varför. Det hör inte till historien.

Med Paddvättens skog påbörjar Ylva Karlsson och Katarina Strömgård en ny bokserie i den genre där de trivs bäst, mitt emellan fantasy och realism.

– De böcker man verkligen älskar är ofta sådana som bygger en hel värld. Det är den sortens berättelse jag och Katarina försökt skapa. Den som läser Mörkmarken kommer att få kliva in i en skog som inte liknar någon annan. En sumpig och stinkande och underbar sagoskog där varelser och växter lever som inte finns någon annanstans. Läsaren kommer också att få lära känna elvaåriga Enel och hennes ganska besvärliga vardag. Den som hon helst flyr med den klibbiga paddvätten Morris i famnen, säger Ylva Karlsson och fortsätter:

– Jag vill att det jag skriver ska handla om viktiga saker, men utan att det på något vis ska kännas påtvingat eller pedagogiskt. Jag tror inte på att berätta för barn om väntande klimatkatastrofer, det blir så lätt att man framställer det som deras ansvar, men jag vill gärna förmedla en kärlek till naturen och en insikt om att allt levande hör samman.

Naturen har varit en stor inspirationskälla för både Ylva och Katarina i arbetet med boken. 

– Jag längtade ut i skogen, in i det hemliga, orörda, där vad som helst finns som ingen sett. En underbar lyx när man är författare är att man kan skapa sig en egen värld. Det har jag utnyttjat allt vad jag kan här, säger Ylva och Katarina instämmer:

– Naturen är en stor inspirationskälla. Paddvätten Morris utseende påminner om diverse ogulliga mer välkända djur, som nakenråttor, marulkar och blobfiskar. Vi har en del nördigt snack om varelserna, typ "är detta ett däggdjur eller egentligen en sorts blötdjur?" Eftersom det är svårt att studera Mörkmarkens flora och fauna i verkligheten har vi fått använda fantasin en del. Fältskisserna i slutet av boken är inspirerad av olika bestiarier, tecknare som Artur Rackham och Inger Edelfeldt, men också klassiska fågel-och naturböcker av Gunnar Brusevitz och liknande veteraner.

Duon är rörande överens om att deras täta samarbete har gjort det lätt och roligt att arbeta med Mörkmarken.

– Ylva har skrivit berättelsen först, sen har jag illustrerat på alla uppslag så det är verkligen en berättelse i både text och bild. Det finns saker som berättas i bilderna utöver det som står i texten, säger Katarina.

– Det blir som en dans, säger Ylva. Jag skriver något, Kattis ritar något, bilden får min fantasi att röra sig i en ny riktning, och så vidare. Så fort jag inte vet vad som ska hända blundar jag och ser hur Kattis kommer rita det, och så löser det sig!

På frågan vad som var det roligaste med att illustrera Paddvättens skog, svarar Katarina:

– Världsbygget, som att jag får rita kartor över Mörkmarken, att rita varelser och få dem att känns verkliga och overkliga, äckliga och gulliga på samma gång!