Älskade Mamma Mu-visor blir pekböcker

– Allt kring Mamma Mu och Kråkan började med en sång. Eller rättare, en lek. När våra barn var små gjorde vi tillsammans med dem alla de sånger som nu har kommit att kallas mamma mu-sångerna. Små barn sjunger ofta när de leker. Långa nynnanden vid legolådan eller bara korta bang bang balans- utrop på den lilla spången. Vi hade tidigare gjort vardagsvisor, såna som kom till av att det hände nåt i vår värld; stora björken blåste ner eller vi glömde våra träskor när vi badade och vad hände när vi skulle hämta dem? Många såna händelser blev visor, berättar Jujja Wieslander.

I de nya pekböckerna får de yngsta barnen möta de välkända visorna ”Hej vädret” och ”Stor våg, liten våg” från Mamma Mu och Kråkans värld. De lekfulla texterna är framväxta ur barns egen lek och fortsätter år efter år att bjuda in till sång, dans och rörelse. De varma och färgglada bilderna är skapade av Klara Nordin Stensö, som illustrerat och skrivit en rad populära bilderböcker.

Visböckerna är även ett unikt samarbete mellan generationer – Jujja Wieslander är Klara Nordin Stensös mormor.

– De här visorna har många år på nacken, en del så pass många att Klaras mamma var barn. De har otroligt nog levt vidare och har publicerats i många olika visböcker och häften. Texterna har ibland förändrats efter hur de har spridit sig från mun till mun. Ibland har det angivits "trad" i stället för mitt och Tomas Wieslanders namn som upphovsmän i tron att de var så gamla att de traderats, alltid funnits. Många och roliga illustrationer har också har följt texterna och noterna. Men självklart känns det alldeles extra roligt att Klara nu har gjort en helt ny gestaltning av dem. Och det är framför för allt att jag uppskattar hennes konstnärlighet och varma humoristiska tecknarstil, säger Jujja.

– Jag visste faktiskt inte att det var Jujja som skrivit låtarna när jag var barn, de var bara en sån naturlig del av min barndom. Jag lyssnade väldigt mycket på de gamla radiobanden på kassett, som hade både sånger och prat med Mamma Mu och Kråkan. Jag hörde ju att det var Jujja som var Mamma Mu, men jag reflekterade nog aldrig över vem som skrivit sångerna. De var ju bara helt självklara visor, jag sjöng dem i förskolan och så som alla andra barn gjorde också. Sen har jag fått återupptäcka dom två gånger till, den första när jag började göra filmer till dem och så ytterligare en gång när jag själv fick barn, berättar Klara.

Har ni upptäckt några likheter mellan er i ert sätt att vara kreativa?

– Visorna kom till under en lång tidsperiod, från början med små barn mycket nära, senare genom att vi bandade barns lek. Vi märkte hur otroligt ofta barn sjung-leker." Gunga lite grann, gunga lite grann, gunga lite bak och lite fram". "Hur länge ska jag vänta, länge lång, ding dong dong, kom nån gång", "Bang bang balans, och inte hålla i sig någonstans" osv. Små sångfraser som vi tog vara på. Det mest utmärkande för vårt sätt att arbeta var nog själva samarbetet oss emellan. Jag har inte gjort några visor efter hans död för trettio år sedan, berättar Jujja och fortsätter:

– Klaras bildtänkande och kreativa skapandeförmåga delar jag inte, tyvärr. Men samarbetet hon har med sin syster Mimmi i arbetet med inte bara dessa böcker utan själva partnerskapet, där man ger och tar med sina olika förmågor och fallenheter – det känner jag igen. 

– Jag tänker att en likhet som jag ser är att vi gillar att jobba tillsammans med någon – det här att text och bild får vara sin egen men samtidigt prata med varandra, det är ju hela kärnan i bilderboken men det kan ju se så olika i exakt hur det samspelet ser ut. Jag tycker det är himla kul att jobba med Jujjas texter, och jag känner att hon verkligen litar på mig, hon har aldrig suttit och kikat mig över axeln eller så. Det styrker en som illustratör. Att våga släppa taget och se vart något tar vägen.

Om ni skulle beskriva ert samarbete med tre ord, vilka skulle de vara?

– Kärlek, tillit, respekt, säger Jujja.

– Jujjas ord var så bra, jag kommer inte på några bättre!, säger Klara.