Bilderböcker

Faktaböcker

Fantasy & science fiction

Humor & feelgood

Pekböcker

Pysselböcker

Spänning

Vänskap & relationer

CKER
5763 produkter
Månen blev rädd

Om boken

Läs denna överjordiskt vackra allegori!
Månen kände att ingenting var roligt längre. Han var rädd. På natten ville han gråta, men kunde inte.

Solen sa att det fanns en plats långt borta där stjärnor kunde lära andra att gråta. Månen gick i dagar och nätter, för han ville dit.
Stjärnorna såg konstiga ut. En hade ett sår, en var trasig och en hade bara ett öga. De lyste men ganska svagt. Månen frågade om de kunde lära honom att gråta. En stjärna sa att de kunde försöka. Men månen måste själv vilja.
Det ville månen. En lång stund satt de tillsammans. Då såg han ett djupt mörker nedanför. Han kunde inte lysa upp där och han vågade inte gå dit. Stjärnan sa: "Det är inte farligt att vara rädd." Och de gick mot det mörka. Nu grät han. Det gjorde inget att han var rädd. Det blev varmt och tungt inne i månen och han såg att han lyste, inte starkt, men han kunde. Och månen gick över himlarna och han var glad och ledsen på samma gång. Det var skönt.

Oerhört sällan kommer en bilderbokstext med en djupare lyster, en sådan text som ger oss känslan att allt förändrats med läsningen. Så är det med Joar Tibergs vackra, kristallklara berättelse. Han gör det obegripliga enkelt och det är lätt att identifiera sig med månen. Redan små barn kan förnimma det namnlösa mörker vi alla har inom oss. Men barn som känner mörkret inom sig kan inte berätta om det, för de har inga ord att beskriva det med.
Månen blev rädd visar att i mörkret, i rädslan, finns också tröst, ibland oväntad. Joar Tibergs svindlande vackra skildring ger den insikten.
Anna Höglunds poetiska bilder möter där texten lämnar över. Med skimrande ljusa och mörka dagrar, återger hon månens känslostämningar så att han blir den lilla personen som håller barnen i handen under färden.

Månen blev rädd nominerades till Slangbellan 2010.

Joar Tiberg, Anna Höglund

Månen blev rädd

Dagbok från hönshuset

Om boken

En underbar skildring av livet på gården Ugglan, på Öland. Här bor Barbro Lindgren med alla sina djur. Finstämt och humoristiskt berättar hon om kärlek och lycka, sorg och vemod. Om vardagliga betraktelser och funderingar kring livet.

För att komma in på gården måste man först gå igenom portskjulet, där innanför är gårdsplanen med ladorna, stallet och ladugården. Djuren som fanns där är borta för länge sen. Råttorna är kvar förstås och fladdermössen. Och svalorna kommer tillbaka varje år. Gården var gammal och förfallen när vi kom dit, men nu har den blivit lagad. Och trädgården är fin igen med de gamla fruktträden och blommorna från förr. Gården fick heta Ugglan för det bor en uggla i ett träd utanför ladan."

Barbro Lindgren har öppnat dörren till sin gård på Öland. Stämningsfullt, vackert och med mycket humor berättar hon om hönorna, ankorna, katterna, och den obarmhärtiga räven, som smyger omkring sent om kvällarna. Om sin hund Mimmi som borde valla får, men i stället vallar Barbro. Om Johnny med kryckorna som fångar ankor och om det ärvda Värmlandsuret som en dag plötsligt stannar.

Barbro Lindgren får vardagen och det lilla livet att framstå som spännande, dramatiskt och händelserikt. Livet på gården är fyllt av död, vemod och längtan, men också kärlek, lycka och livsglädje. Dagbok från hönshuset är en kärleksförklaring till livet på Ugglan, den gård där Barbro Lindgren lever tillsammans med alla sina djur. Hennes tankar kretsar främst kring livet på gården, men vävs ihop med tankar om världen och det som händer utanför Ugglans tomtgräns.

Boken är illustrerad i fyrfärg av Kristina Digman.

Barbro Lindgren, Kristina Digman

Dagbok från hönshuset

Emmy Moréns dubbla liv

Om boken

Hej Emmy Morén!
Det är Emmy Morén här. Jag har alltid velat börja ett brev så: "Hej Emmy Morén, det är Emmy Morén här!" Man kan tycka: hur stor är chansen att man finner sig själv? Och på nätet dessutom.

Ensamheten i korridoren i skolan är så tryckande att jag ibland känner det som om skåpen är på väg att falla ner över mig. Som om luften håller på att ta slut och skulle jag skrika skulle ingen höra mig i alla fall. Då var lappen med din e-postadress varm där i fickan. Det kändes som om någon tänkte på mig. Jag själv liksom.

Emmy Morén är 16 år och en enkel gymnasiesoldat som väntar på den stora kärleken. Föräldrarna har just skilt sig och hon bor med sin ultrafeminist till storasyster och martyr till pappa. Emmys mamma har flytt fältet för att förverkliga sig själv i Göteborg. Kvar är en splittrad familj som äter med plastbestick - de bra dagarna. Mitt i tristessen googlar Emmy på sitt namn och finner en 29-årig skådespelerska. Hon tar kontakt, och de inleder en intensiv brevväxling där de båda vågar lämna ut sina innersta känslor. Men snart börjar den unga Emmy undra: Kan man skriva till den blivande versionen av sig själv?

Barbara Voors har skrivit en hisnande och kittlande brevroman om hur vi formas som människor. Tänk att få träffa en äldre version av dig själv som har "facit" till alla svåra val du ställs inför, som kan lova att den där första kärlekens smärta faktiskt går över, som kan berätta att allt faktiskt kommer att bli bra - helt säkert - och som lyssnar när du behöver det som mest …

Barbara Voors

Emmy Moréns dubbla liv

1
131132133134135
241
Visat 3168 av 5763 produkter

Böcker