bok

Månen blev rädd

Joar Tiberg

Författare

Anna Höglund

Illustratör

Beskrivning

2010-05-04
Svenska
3-6

Författare

Joar Tiberg

Illustratör

Anna Höglund

Läs denna överjordiskt vackra allegori!
Månen kände att ingenting var roligt längre. Han var rädd. På natten ville han gråta, men kunde inte.

Solen sa att det fanns en plats långt borta där stjärnor kunde lära andra att gråta. Månen gick i dagar och nätter, för han ville dit.
Stjärnorna såg konstiga ut. En hade ett sår, en var trasig och en hade bara ett öga. De lyste men ganska svagt. Månen frågade om de kunde lära honom att gråta. En stjärna sa att de kunde försöka. Men månen måste själv vilja.
Det ville månen. En lång stund satt de tillsammans. Då såg han ett djupt mörker nedanför. Han kunde inte lysa upp där och han vågade inte gå dit. Stjärnan sa: "Det är inte farligt att vara rädd." Och de gick mot det mörka. Nu grät han. Det gjorde inget att han var rädd. Det blev varmt och tungt inne i månen och han såg att han lyste, inte starkt, men han kunde. Och månen gick över himlarna och han var glad och ledsen på samma gång. Det var skönt.

Oerhört sällan kommer en bilderbokstext med en djupare lyster, en sådan text som ger oss känslan att allt förändrats med läsningen. Så är det med Joar Tibergs vackra, kristallklara berättelse. Han gör det obegripliga enkelt och det är lätt att identifiera sig med månen. Redan små barn kan förnimma det namnlösa mörker vi alla har inom oss. Men barn som känner mörkret inom sig kan inte berätta om det, för de har inga ord att beskriva det med.
Månen blev rädd visar att i mörkret, i rädslan, finns också tröst, ibland oväntad. Joar Tibergs svindlande vackra skildring ger den insikten.
Anna Höglunds poetiska bilder möter där texten lämnar över. Med skimrande ljusa och mörka dagrar, återger hon månens känslostämningar så att han blir den lilla personen som håller barnen i handen under färden.

Månen blev rädd nominerades till Slangbellan 2010.

Detaljer

Bokinformation

Åldersgrupp

3-6

Språk

Svenska

Originalspråk

Svenska

Publiceringsdatum

2010-05-04

Läsordning

0

Produktion

Miljömärkning

Nej

CE-märkning

Nej

Produktdetaljer

ISBN

9789129673463

Antal Sidor

32

Ryggbredd (mm)

8

Höjd (mm)

272

Vikt (kg)

0.428

Bredd (mm)

254

Recensioner

”Bluesig berättelse som stannar hos sin läsare” /UNT

"När poeten Joar Tiberg stiger in i bilderbokens värld är uppriktigheten och de träffsäkra beskrivningarna från hans lyriska värld intakt. /.../Joar Tibergs berättelse känns organiskt framvuxen i relation till lyssnande barn och lyckas vara både mjuk och uppriktig på samma gång. Anna Höglunds bilder följer mjukheten och låter varje uppslag domineras av en färg som förstärker stämningen"

www.svd.se

En glädjande sorgsen månsaga

Det är glädjande att bilderböcker av den här typen ges ut. De behövs som komplement till de skrikigt hurtiga berättelser som marknaden är rik på./Lena Kåreland, SvD

”Trösterik” /Hallandsposten

""Månen blev rädd" är en bok som lever sig kvar länge, länge med sin trösterika mjukhet och empati."Dalila Dorai

flaskposten.wordpress.com

”Så fin MÅNBOK!”

dagensbok.com

”en stark allegori om sorg, kanske depression, och rädsla”

"Poeten Joar Tibergs debuterar som barnboksförfattare med Månen blev rädd. Han har skrivit en stark allegori om sorg, kanske depression, och rädsla. /.../Bilderna är kongeniala. Anna Höglund tar textens allvar på allvar."

bubblanibibblan.blogspot.com

”Överjordisk och himlavacker – en pärla till!”

"Det kan vara svårt att sätta ord på känslor, särskilt om man är liten. Joar Tiberg ger oss orden och Anna Höglund klär dem i skimrande vackra bilder. Två konstnärer har tillsammans skapat en blivande klassiker. Så känns det."

”Stark närvaro och poetisk skönhet i både text och bild” /VLT

"Det finns en stark närvarokänsla och en fin rytm i Joar Tibergs text. /.../ Att boken har blivit så poetiskt skön beror både på text och bild." Dag Hedberg

”en vågad och vacker bilderbok” /DN

"Allegorin är både lysande och vacker. Anna Höglund är gjuten illustratör för uppdraget. /.../ När Tiberg i romantisk tradition lyfter upp starka känslor till himlavalvet blir sorgen förnimbar men ändå inte alltför tung för dem som läser. /.../ Det här är en bok som behövs och den har kommit precis i rätt tid, när diskussionen om censur i barnboksvärlden fortfarande pyr."Stina Zethraeus

www.kyrkanstidning.com

”en intressant och originell bilderbok”

"Anna Höglunds bilder är fantastiskt fina och uttrycksfulla, de bidrar stort till bokens stämning och ger liv åt den beskrivande, närmast poetiska texten. Språket är inte alltför avancerat och vuxna likväl som barn kan säkert ta till sig av boken."Klara Häll

www.bokunge.se

”en fantastisk bok med helt magiska svepande illustrationer”

"Jag får associationer till George Johansson och Anna-Clara Tidholms Vad tänker Knodden? och faktiskt också till den fina bilderboken Ibland regnar det.. av Mimmi Tollerup-Grkovic och Malin Anclair. Månen blev rädd är helt enkelt en fantastisk bok med helt magiska svepande illustrationer som verkligen förstärker allt det som månen känner och tänker. En bok att läsa högt och filosofera över tillsammans. Om och om igen."

 

Hej rädd

Om boken

Är det bara barn som är rädda? Är vuxna också rädda? Och hur är det med djuren - kan de också vara rädda?

En bok om rädsla och om känslan av förlorad kontroll, maktlöshet, vilsenhet, modlöshet, litenhet. Känslan av att stå utanför och mycket, mycket annat ... Vi känner alla igen oss.

Rädsla är en illa sedd känsla, som vuxna gärna vill mota bort ur barns tillvaro. Barn vet vad det är att vara rädd, men erbjuds sällan tillfälle att tala om sin rädsla.
Joar Tiberg smyger in viktiga tankar och teman i bokens vackert formulerade frågeställningar och ger barn konkreta verktyg som kan hjälpa dem att utvecklas och reflektera över sina känslor. Här är rädslorna synliggjorda, möjliga att hantera och övervinna!

Yokoland, som gör illustration och design, är en välkänd norsk illustrations- och designstudio, som fått flera priser både i Norge och internationellt.
Joar Tiberg nominerades till Slangbellanpriset 2010, som delas ut till bästa debutant i barn- och ungdomsbokgenren, för Månen blev rädd, med bilder av Anna Höglund.

Joar Tiberg

Hej rädd

Månen blev rädd

Om boken

Läs denna överjordiskt vackra allegori!
Månen kände att ingenting var roligt längre. Han var rädd. På natten ville han gråta, men kunde inte.

Solen sa att det fanns en plats långt borta där stjärnor kunde lära andra att gråta. Månen gick i dagar och nätter, för han ville dit.
Stjärnorna såg konstiga ut. En hade ett sår, en var trasig och en hade bara ett öga. De lyste men ganska svagt. Månen frågade om de kunde lära honom att gråta. En stjärna sa att de kunde försöka. Men månen måste själv vilja.
Det ville månen. En lång stund satt de tillsammans. Då såg han ett djupt mörker nedanför. Han kunde inte lysa upp där och han vågade inte gå dit. Stjärnan sa: "Det är inte farligt att vara rädd." Och de gick mot det mörka. Nu grät han. Det gjorde inget att han var rädd. Det blev varmt och tungt inne i månen och han såg att han lyste, inte starkt, men han kunde. Och månen gick över himlarna och han var glad och ledsen på samma gång. Det var skönt.

Oerhört sällan kommer en bilderbokstext med en djupare lyster, en sådan text som ger oss känslan att allt förändrats med läsningen. Så är det med Joar Tibergs vackra, kristallklara berättelse. Han gör det obegripliga enkelt och det är lätt att identifiera sig med månen. Redan små barn kan förnimma det namnlösa mörker vi alla har inom oss. Men barn som känner mörkret inom sig kan inte berätta om det, för de har inga ord att beskriva det med.
Månen blev rädd visar att i mörkret, i rädslan, finns också tröst, ibland oväntad. Joar Tibergs svindlande vackra skildring ger den insikten.
Anna Höglunds poetiska bilder möter där texten lämnar över. Med skimrande ljusa och mörka dagrar, återger hon månens känslostämningar så att han blir den lilla personen som håller barnen i handen under färden.

Månen blev rädd nominerades till Slangbellan 2010.

Joar Tiberg, Anna Höglund

Månen blev rädd

 

Månen blev rädd

Om boken

Läs denna överjordiskt vackra allegori!
Månen kände att ingenting var roligt längre. Han var rädd. På natten ville han gråta, men kunde inte.

Solen sa att det fanns en plats långt borta där stjärnor kunde lära andra att gråta. Månen gick i dagar och nätter, för han ville dit.
Stjärnorna såg konstiga ut. En hade ett sår, en var trasig och en hade bara ett öga. De lyste men ganska svagt. Månen frågade om de kunde lära honom att gråta. En stjärna sa att de kunde försöka. Men månen måste själv vilja.
Det ville månen. En lång stund satt de tillsammans. Då såg han ett djupt mörker nedanför. Han kunde inte lysa upp där och han vågade inte gå dit. Stjärnan sa: "Det är inte farligt att vara rädd." Och de gick mot det mörka. Nu grät han. Det gjorde inget att han var rädd. Det blev varmt och tungt inne i månen och han såg att han lyste, inte starkt, men han kunde. Och månen gick över himlarna och han var glad och ledsen på samma gång. Det var skönt.

Oerhört sällan kommer en bilderbokstext med en djupare lyster, en sådan text som ger oss känslan att allt förändrats med läsningen. Så är det med Joar Tibergs vackra, kristallklara berättelse. Han gör det obegripliga enkelt och det är lätt att identifiera sig med månen. Redan små barn kan förnimma det namnlösa mörker vi alla har inom oss. Men barn som känner mörkret inom sig kan inte berätta om det, för de har inga ord att beskriva det med.
Månen blev rädd visar att i mörkret, i rädslan, finns också tröst, ibland oväntad. Joar Tibergs svindlande vackra skildring ger den insikten.
Anna Höglunds poetiska bilder möter där texten lämnar över. Med skimrande ljusa och mörka dagrar, återger hon månens känslostämningar så att han blir den lilla personen som håller barnen i handen under färden.

Månen blev rädd nominerades till Slangbellan 2010.

Joar Tiberg, Anna Höglund

Månen blev rädd

Amos och Soma

Om boken

Kan apor bli kära? Ja, så är det. Tycker apor om att lyssna på sagor? Ja, så är det också.
De älskar att höra de gamla sagorna och allra mest tycker de om sagan om Amos och Soma, den vackraste sagan i världen.

Den handlar inte om skatter, sjörövare eller dinosaurier utan om den stora, stora kärleken, och om hur roligt det är att ge, och om lusten att göra den man älskar glad. Om att sätta en fantastisk plan i verket men plötsligt - och oförutsett - tvingas möta den största av faror och bli tillfångatagen.
Amos vill ge Soma ett ljuvligt härligt äpple. I sagorna sägs det att sådana ska växa långt bortom de höga bergen. Amos ger sig av på en farlig vandring för att leta efter äpplena. Han hittar de fina äppelträden men just när han ska plocka Somas äpple fångas han av en hemsk och elak man, som sätter honom i en bur.
Soma har samtidigt en hemsk mardröm. Hon ser i drömmen att Amos är i fara och vet att hon måste ge sig av för att hjälpa honom. Hon lyckas rädda Amos med hjälp av all den kloka list hon kan uppbåda.
Till slut är Amos och Soma tillsammans igen och kan njuta av äpplet. Nu smakar det bättre än i sagorna för det smakar också av frihetens sötma.

Amos och Soma - Sagan om den stora kärleken, är en berättelse i sann Augustpris-klass, lika himmelskt romantisk, som andlöst spännande. Den är skapad av Ulf Stark och Anna Höglund som tidigare skapat bilderböcker som Jaguaren, Kan du vissla Johanna? och Min syster är en ängel. Böcker som, i tur och ordning, belönats med Nils Holgersson- och Elsa Beskow-plaketterna, de prestigefyllda Deutscher Jugendliteraturpreis respektive Augustpriset.

Ulf Stark, Anna Höglund

Amos och Soma

Relaterat

Saltkråkan: Jul i Snickargården

Om boken

”Tre dagar före jul kom Saltkråkan I stånkande genom isrännan med familjen Melkersson ombord. De stod vid relingen allesammans och stirrade genom snöglopp och vinterskymning mot sin sommarö som nu låg där, vit och tyst, bäddad i snö, famnad av is, vintrigt skön och underligt främmande, med vita tak på sjöbodarna och med nakna bryggor …”
Det är äntligen jul på Saltkråkan! Grankvists handelsbod skyltar med jultomtar, folk trängs vid disken för att köpa hem lutfisk och julskinka, julkaffe och julgransljus. Teddy och Freddy har jullov och Tjorven övar på att vifta med öronen för att kunna visa jultomten.För Pelle och de andra i familjen Melkersson är det underbart att få fira jul i Snickargården, vada i nysnö, åka skidor, titta på fågelspår i snön och mysa framför kakelugnen. Men även stilla vinterdagar bjuder på äventyr och dramatik. Varför säger Pelle till Tjorven att jultomten inte finns på riktigt? Och hur ska Pelle skydda sin älskade kanin från räven som stryker omkring på ön.Jul i Snickargården är den fjärde bilderboken om livet på Saltkråkan. Till Astrid Lindgrens berättelse har Maria Nilsson Thore skapat härliga, roliga bilder med fin skärgårdskänsla.

Så här skrev BTJ:s recensent om den första bilderboken från Saltkråkan, Ett litet djur åt Pelle: "Astrid Lindgrens text är levande, respektfull och tryggt präglad av författarens unika förmåga till muntligt berättande i skrift, men Nilsson Thores bilder ger texten ännu större djup, komplexitet och dramatik. Maria Nilsson Thore torde vara den givna konstnären att föra Astrid Lindgrens texter vidare till nya generationer."

Astrid Lindgren, Maria Nilsson Thore

Saltkråkan: Jul i Snickargården