Bästisar ibland

Berätta, sa Corinne igen. Det brukar kännas bättre när man pratar med någon.

När Corinne ska börja sjuan ser hon sin chans att byta skola och börja om. Bli sig själv igen, och inte Corinne med den döda mamman. Ingen ska få veta hur det ligger till.

En dag upptäcker Corinne och några klasskamrater kuratorns övergivna rum i en del av skolan som är avstängd för renovering. Det börjar som en lek när Corinne tar plats i kuratorns stol. Men det är något med rummet, en stämning, som gör att leken snart övergår i allvar. En efter en kommer de andra tillbaka för att avslöja sina innersta hemligheter för henne. Och Corinne lyssnar och tar emot. För om man är den som försöker hjälpa, behöver man inte tänka på det man själv är ledsen för.

Anna-Klara och Herman är bästisar. I alla fall för det mesta. Om Herman bara kunde hålla på lite mindre med sina insekter och framför allt sluta ta med dem till skolan, då kanske de andra i klassen inte skulle tycka att han var så knäpp. Det skulle göra allting enklare för Anna-Klara. För tänk om hon inte får komma på Kerstins kalas bara för att hon är bästis med Herman?

Bästisar ibland är den andra, fristående delen i serien om Anna-Klara och Herman.

Det är sommarlov och Herman ska åka till Anna-Klaras landställe. Det är ganska nervöst, för det är första gången han sover borta utan mamma och pappa. I väskan har han packat ner två böcker om insekter och en om isbjörnar, för säkerhets skull.

Men livet på landet visar sig vara ganska knepigt. Det finns nästan ingen mobiltäckning, man äter filbunke till frukost och i skogen står det en massa konstiga gamla bilar. Dessutom fyller Anna-Klara år och Herman har ju ingen present med sig. I alla fall inte till henne ...

Allt är fel är den tredje, fristående delen om bästisarna Anna-Klara och Herman.

Innan hissen stannade räckte mamma Alva till mig och tog fram bilnyckeln. "Strunta i barnstolen, bara sätt henne i knät så åker vi", sa hon sammanbitet. "Okej", sa jag. Vi sprang mot bilen och kastade oss in. Mamma vred om nyckeln och rivstartade innan jag ens fått på mig säkerhetsbältet. Jag vände mig om och såg pappa stå där i den grå eftermiddagskylan. Han gjorde inget. Jag tror inte ens han skrek något efter oss. Han bara stod utanför porten, hundra procent övergiven.

Magdas mamma har äntligen bestämt sig. Det är dags att lämna. Magda, mamman och lillasystern tar skydd på Jordasång, ett slags kollektiv och skyddat boende för kvinnor och barn ute på landsbygden. Där är allt annorlunda: det finns ingen teve eller internet, och helst ska man inte ens ha mobiltelefon. Magda är skeptisk först, men ganska snart kastar hon sig in i sitt nya liv. Syster, som är den som leder arbetet och bestämmer på Jordasång, blir hennes nya förebild och Magda lyssnar på allt hon säger. Samtidigt kommer hon allt närmare jämnåriga Attila, som inte kan något om mobiler, men är bra på att odla. Och att lyssna.

Men det är visst inte så lätt att lämna det förflutna bakom sig, trots allt. Kanske kan Magda ta kontakt med pappa en gång - bara en gång - fast alla säger att hon inte får? Han är ju ändå hennes pappa …

Sofia Nordin skriver om det hemska och svåra på ett lågmält och nedtonat sätt som gör de stora känslorna greppbara och begripliga, utan att för den sakens skull tappa känslan av spänning och obehag. Syster är på samma gång en roman om att vara medberoende och en kärlekshistoria som visar att allt inte är svartvitt, trots att det först verkar så.

Anna-Klaras bästa kompis har flyttat. Det är tråkigt. Men så börjar en ny kille i klassen, Herman. Hans lockiga hår glänser som guld i solen, och han verkar väldigt intresserad av spindlar. När Anna-Klaras lillasyster blir kräksjuk följer Anna-Klara med Herman hem. Där är det tyst, lugnt och välstädat och inte alls som hos henne. Och ingenstans syns någon förälder till.
Hermans mamma ska komma senare med sushi, men tiden går utan att hon dyker upp.
Till slut är de så hungriga att Anna-Klara tar saken i egna händer. Hon är ju bäst på att steka pannkakor! Men det går inte riktigt som hon tänkt ... Röken väller in i vardagsrummet och det slår upp eldslågor ur stekpannan ...

Återigen har Kajsa Gordan och Sofia Nordin skapat en varm vardagsberättelse med stor igenkänning.

Det är höst när jag kommer bärande på elden. Ett evighetslångt, blött, grått mörker och jag har tre flaskor tändvätska i ryggsäcken. Allt ska brinna.
Egentligen har jag ingen aning om hur mycket tändvätska som behövs. Förmodligen mer än jag tror. Så tänker jag ofta att jag måste räkna med att saker är svårare än jag tror.
För dig var det tvärtom. Du var så arg på allt som var svårt eller gick långsamt. Du ville rusa förbi det, hoppa över det.

Minna och Agnes har varit bästa vänner sen den där dagen i fyran när de gömde sig i plinten för att slippa brännbollen på gympan. Den dagen förstod de att de hörde ihop. Nu är de sjutton år och hör fortfarande ihop. Tillsammans kämpar de för vegetarisk mat i skolan, jobbar extra på ett hem för nyanlända och sätter störiga killar på plats. Ingen ger sig på Minna och Agnes, tillsammans klarar de vad som helst! Eller? För vad gör man när den man älskar mest i hela världen går sönder?

En fantastisk skildring av vänskap och sorg, av ljus och av ett mörker som till slut hotar att ta över.

Det lackar mot jul och familjen Larsson håller på att förbereda sig på sitt alldeles egna sätt. De köper adventskalendrar (några dagar sent, så att de är billigare), de hugger sin egen gran (men de väljer bara bland granar som ändå ska gallras) och på fritids håller Sonja på att göra en jättefin kartong till pappa som han ska ha sina munspel i. Hon klär den med det lenaste tyg hon kan hitta i tygrummet, så att munspelen ska ligga bra, och hon drömmer om hur glad pappa ska bli.

På julafton brukar nämligen alla syskonens pappor dyka upp, ja, förutom Lissabons för han är ju kvar i Portugal. Men Sonja oroar sig -- hennes pappa glömmer ganska ofta bort saker och ibland måste han jobba istället för att träffa henne. Tänk om han inte kommer på julafton? Då är det ju ingen mening alls att fira jul ...

Mycket fint om Sonja, sju år, och hennes vardag som ett av fem barn till en ensamstående mamma, av de rutinerade barnboksförfattarna Kajsa Gordan och Sofia Nordin. Med livfulla och detaljerade illustrationer av Caroline Röstlund.

"Pappa säger att vi är fångar i ett väntrum där det aldrig blir vår tur."

Hur är det att leva i ett land där man egentligen inte får lov att bo? Att alltid vara rädd att det ska hända familjen något. Hur är det att år efter år tränga ihop sig i ett litet rum med fördragna gardiner samtidigt som man går till skolan, spelar fotboll, har en bästa vän och är kär, som vilket annat barn som helst?

Ilona och Stella är bästisar. Det har de varit sen de började lågstadiet. Det är nästan sju år sen. Men Ilona går i skolan i hemlighet, hon får inte synas. Hon och hennes familj flydde till Sverige från sitt hemland då det blev för farligt för dem att vara kvar. De bor gömda i ett kloster tillsammans med andra familjer som också väntar på asylbesked. Barnen går i skolan, men föräldrarna kan aldrig lämna klostret, då riskerar de att tas av polisen.

Och hur är det att vara den bästa vännen, den som har en självklar rätt att bo här och som har allt? Ska man känna skuld för att man har det bra?

Inkännande och rakt om vänskap och medmänsklighet.

Vad kan jag säga?
Det var skolfest. Alla dog.

Alla utom jag och Bianca och Sandra och Lukas.
Och Lukas, han dog ändå. Sen.

Det började bra. Perfekt till och med. Jag hade en ny, snygg skjorta. Ett stänk parfym. Kände mig som en vinnare, såg ut som en vinnare, luktade som en vinnare. Alla skulle dit, inklusive varenda tjej jag gillade. Så vad kunde gå fel?

Bara precis allt.

Allt kunde gå fel. Som att jag överlevde, till exempel. Jag tror alla som klarade sig från febern fattar vad jag menar.

En mystisk feber har dödat större delen av mänskligheten, de enda som tyckts klara sig är barn och unga. Samhället har brutit samman och Esmael är en av de få som överlevt. Esmael dök upp i tredje boken, det var hos honom och hans två kompisar som Ella och Nora flyttade in. Men Ella sticker, och Esmael sticker efter henne. Han är ju kär i henne.

Om du såg mig nu är den spännande, fristående fortsättningen på kritikerrosade En sekund i taget, Spring så fort du kan och Som om jag vore fantastisk. Sofia Nordin beskriver en postapokalyptisk verklighet där ingenting är som det brukar, samtidigt som de få människor som finns kvar har precis samma känslor och tankar som du och jag.

Det är sommarlov och Harry och Gunnar ska campa med sin mamma. De har fått låna en husvagn och allt känns spännande och härligt. Inte nog med att de ska få bo i en plåtlåda i två veckor, på campingen bor också Lotten i Gunnars klass och Lottens storasyster Selma.

Harry, Gunnar och de två systrarna bestämmer sig för att kolla in området. När Lotten går och tränar hoppning med sin kanin händer något superjobbigt; Selma och Harry snattar i kiosken. Något som Gunnar absolut inte vågar berätta för någon, speciellt inte för Lotten. För tänk om hon tror att han var med på det och inte kommer att gilla honom mer efter det? Och Gunnar gillar ju Lotten, ganska så mycket faktiskt.

En fristående fortsättning på Harry, Gunnar och presenten och Harry, Gunnar och rymlingen.

Lisa, Robert och Max har äntligen listat ut sambandet mellan återvändarna och alla inbrotten i Rosenhill. Nu gäller det bara att få ett slut på det hela. Samtidigt är Nick på väg för att hjälpa sina vänner, men innan han hinner fram går något fel – riktigt fel! I stället måste Nick nu kämpa för sitt liv …
Det här blir den längsta natten någon av superhjältarna någonsin varit med om.


Första delen av H­­andbok för superhjältar kom 2017 och har sedan dess sålt över 1,4 miljon exemplar enbart i Sverige. Böckerna är översatta till ett 20-tal språk. 2021 var del 6 i serien, Utan hopp, den mest sålda barnboken i Sverige.

För trettonåriga Wilma är livet en enda mardröm. Nyss bodde hon på Södermalm i Stockholm, var populärast i klassen och bäst på handvolter. Nu har hennes hopplösa föräldrar bestämt sig för att flytta till Göteborg. Och som om inte det vore illa nog blir hon avskydd av sina nya klasskompisar.
Sen är det förstås det bortglömda växthuset i familjens trädgård, där ödlan bor. Men varför säger alla andra att det är en katt? Och varför växer ödlan så förskräckligt snabbt?Det gula ljuset är den första delen i Augustin Erbas spänningsserie för unga, där vårt universum inte är det enda och där inget är som det verkar – eller är det kanske precis just så som det verkar?

Berätta, sa Corinne igen. Det brukar kännas bättre när man pratar med någon.

När Corinne ska börja sjuan ser hon sin chans att byta skola och börja om. Bli sig själv igen, och inte Corinne med den döda mamman. Ingen ska få veta hur det ligger till.

En dag upptäcker Corinne och några klasskamrater kuratorns övergivna rum i en del av skolan som är avstängd för renovering. Det börjar som en lek när Corinne tar plats i kuratorns stol. Men det är något med rummet, en stämning, som gör att leken snart övergår i allvar. En efter en kommer de andra tillbaka för att avslöja sina innersta hemligheter för henne. Och Corinne lyssnar och tar emot. För om man är den som försöker hjälpa, behöver man inte tänka på det man själv är ledsen för.

Anna-Klara och Herman är bästisar. I alla fall för det mesta. Om Herman bara kunde hålla på lite mindre med sina insekter och framför allt sluta ta med dem till skolan, då kanske de andra i klassen inte skulle tycka att han var så knäpp. Det skulle göra allting enklare för Anna-Klara. För tänk om hon inte får komma på Kerstins kalas bara för att hon är bästis med Herman?

Bästisar ibland är den andra, fristående delen i serien om Anna-Klara och Herman.

Det är en vanlig onsdagskväll när det som inte får hända händer. Hemtelefonen ringer och Elafs pappa svarar. Hon hör att han är upprörd och sekunden efter stormar han in i hennes rum. Det är en kille som frågat efter henne i luren och hon förstår att det är David, chattkompisen från Lunarstorm som tjatat till sig hennes nummer. Det är en oskyldig flirt och de har inte ens träffats i verkligheten, men pappan ser sin värsta mardröm framför sig: att Elaf skaffat pojkvän.

Vem har sagt något om kärlek? är en personlig och gripande skildring av hur ett hedersstyrt liv i Sverige kan se ut. En direkt inblick i de förhållningsregler och förbud som präglade författarens uppväxt, och som ingen av klasskompisarna kände till eller fick veta någonting om. Minnena av ett dagligt förtryck som utövades av de människor som stod henne allra närmast.

Det är också berättelsen om en frigörelse. Om modet som krävs för att gå sin egen väg, och styrkan för att göra upp med sin och sina föräldrars världsbild och historia.

De gestaltade kapitlen som sträcker sig över tre decennier varvas med hedersrelaterade faktaavsnitt och intervjuer med författarens föräldrar som delger hur de förhåller sig till hedersnormer i dag.

I dessa tio fantastiska berättelser möter du sällsamma varelser som spöken, älvor, demoner och vampyrer. Och människor – kanske de otäckaste varelserna av dem alla …
Berättelser med övernaturliga inslag i igenkännlig vardagsmiljö är Mårten Melins signum. Tillsammans med oväntade vändningar, högt tempo skapar författaren roliga, omväxlande och ofta riktigt otäcka historier.Novellformatet är perfekt för den som inte vill eller kan läsa en hel kapitelbok. Läs lite här och lite där, välj den berättelse du tycker verkar mest spännande just för stunden. Här finns något för alla smaker.

Nyheten slår ner som en bomb: Ivan och Lydia är ihop! Nisse kan knappt tro det, fast han vet att dom har gillat varandra länge. Och nu är dom alltså ihop, på riktigt! Det känns konstigt, och när Wasim kommer hem från sin semester och berättar att han också har träffat en tjej gungar marken verkligen under fötterna på Nisse. Shit! Om bara några dagar börjar dom sexan och han är den enda i gänget som inte är ihop med nån. Vad gör han nu?
I den tredje och avslutande delen om klass 5A är det killarna som har ordet. Ur två olika perspektiv får vi följa berättelsen om den sista sommarlovsveckan innan sexan, allt som händer, kanske inte händer eller borde hända. Humor, allvar och igenkänning!Bara glida med är en fristående fortsättning på Aldrig backa och Inte helt sant.

Naima och Lisen är kära i varandra och tillsammans nästan jämt. Men deras granne, tant Irene, har sovit ensam i sin dubbelsäng ända sedan hennes man dog för över trettio år sedan. Det tycker Naima och Lisen känns sorgligt. De vill att tant Irene ska bli kär igen – och de är fast beslutna att hjälpa henne! Ingen känner tant Irene lika bra som de, och det finns nog ingen som kan lika mycket om kärlek heller.
Efter mycket planering och hemlighetsmakeri är det dags för första dejten, mellan tant Irene och vaktmästaren Lasse. De sitter på en filt i ett hörn av skolgården och Naima och Lisen övervakar det hela från gungorna. Förhoppningsvis blir de snart kära i varandra, och blir de inte det har Naima och Lisen en anteckningsbok full med nya dejtförslag ... Om allt går enligt plan kommer tant Irene ha hittat någon att dela dubbelsängen med innan sommaren är slut. Bara hon nu ville anstränga sig lite själv också.En vän till tant Irene är en charmig och finurlig berättelse om kärlek, vänskap och ensamhet. Det är den fristående fortsättningen på Augustnominerade Ett rum till Lisen som kom ut 2021.

I trädgården hemma hos Desta finns en damm, skuggad av träden och omgärdad av blommor. Hon älskar dammen mest av allt, även om hennes mamma säger att den är farlig. Men hur farligt kan det vara med lite vatten?
När Desta tappar sin keps i dammen och sträcker sig ut för att fånga den händer det som inte får hända. Hon faller i! Och så fort hon kommer ner under ytan förstår hon. Enda sättet att komma därifrån är genom en mörk undervattenslabyrint där det döljer sig mängder av skrämmande varelser. Spindlar, vattenkvalster, baggar och snäckor ... Alla är ute efter henne och för att bli fri måste hon svara på en rad kluriga gåtor. Vilken tur att hon inte behöver göra det ensam. I dammen bor nämligen det lilla grodynglet Til, och tillsammans kan de klara vad som helst.

Äventyret i vattenlabyrinten är första delen i en ny serie av hyllade Emmy Abrahamson, illustrerad av Felicia Iversen, en fartfylld och humoristisk berättelse för hela familjen.

Dorian hade verkligen bestämt sig för att skärpa sig och börja ta ansvar. Men dessvärre har hans försök att ställa allt till rätta istället orsakat inbördeskrig bland Stockholms bortbytingar. Nu rustar både Väsenverket och De överblivnas armé för strid, och Dorian och hans vänner dras in i ett kaos av intriger och mörka hemligheter. Hans nya liv som älva hade kort sagt kunnat börja bättre.
Han har svikit killen han är kär i, svikit sina mänskliga föräldrar och själv blivit förrådd av sina närmaste.Hur han än försöker verkar han bara lyckas göra allting värre.Vem kan han lita på? Inte på sig själv i alla fall.Till råga på allt visar det sig att De överblivnas armé har en plan som kräver hans hjälp. Och de är beredda att göra vad som helst för att få honom att lyda.De dödas längtan är andra delen av Bortbytingar, en trilogi i ett nutida magiskt Stockholm där nordiska väsen lever dolda bland oss, och vardag och magi existerar sida vid sida. Första delen, De överblivnas armé, nominerades till Crime Time Award Årets barndeckare 2022.