Bästisar ibland

Det är sommarlov och Herman ska åka till Anna-Klaras landställe. Det är ganska nervöst, för det är första gången han sover borta utan mamma och pappa. I väskan har han packat ner två böcker om insekter och en om isbjörnar, för säkerhets skull.

Men livet på landet visar sig vara ganska knepigt. Det finns nästan ingen mobiltäckning, man äter filbunke till frukost och i skogen står det en massa konstiga gamla bilar. Dessutom fyller Anna-Klara år och Herman har ju ingen present med sig. I alla fall inte till henne ...

Allt är fel är den tredje, fristående delen om bästisarna Anna-Klara och Herman.

Innan hissen stannade räckte mamma Alva till mig och tog fram bilnyckeln. "Strunta i barnstolen, bara sätt henne i knät så åker vi", sa hon sammanbitet. "Okej", sa jag. Vi sprang mot bilen och kastade oss in. Mamma vred om nyckeln och rivstartade innan jag ens fått på mig säkerhetsbältet. Jag vände mig om och såg pappa stå där i den grå eftermiddagskylan. Han gjorde inget. Jag tror inte ens han skrek något efter oss. Han bara stod utanför porten, hundra procent övergiven.

Magdas mamma har äntligen bestämt sig. Det är dags att lämna. Magda, mamman och lillasystern tar skydd på Jordasång, ett slags kollektiv och skyddat boende för kvinnor och barn ute på landsbygden. Där är allt annorlunda: det finns ingen teve eller internet, och helst ska man inte ens ha mobiltelefon. Magda är skeptisk först, men ganska snart kastar hon sig in i sitt nya liv. Syster, som är den som leder arbetet och bestämmer på Jordasång, blir hennes nya förebild och Magda lyssnar på allt hon säger. Samtidigt kommer hon allt närmare jämnåriga Attila, som inte kan något om mobiler, men är bra på att odla. Och att lyssna.

Men det är visst inte så lätt att lämna det förflutna bakom sig, trots allt. Kanske kan Magda ta kontakt med pappa en gång - bara en gång - fast alla säger att hon inte får? Han är ju ändå hennes pappa …

Sofia Nordin skriver om det hemska och svåra på ett lågmält och nedtonat sätt som gör de stora känslorna greppbara och begripliga, utan att för den sakens skull tappa känslan av spänning och obehag. Syster är på samma gång en roman om att vara medberoende och en kärlekshistoria som visar att allt inte är svartvitt, trots att det först verkar så.

Anna-Klara och Herman är bästisar. I alla fall för det mesta. Om Herman bara kunde hålla på lite mindre med sina insekter och framför allt sluta ta med dem till skolan, då kanske de andra i klassen inte skulle tycka att han var så knäpp. Det skulle göra allting enklare för Anna-Klara. För tänk om hon inte får komma på Kerstins kalas bara för att hon är bästis med Herman?

Bästisar ibland är den andra, fristående delen i serien om Anna-Klara och Herman.

Berätta, sa Corinne igen. Det brukar kännas bättre när man pratar med någon.

När Corinne ska börja sjuan ser hon sin chans att byta skola och börja om. Bli sig själv igen, och inte Corinne med den döda mamman. Ingen ska få veta hur det ligger till.

En dag upptäcker Corinne och några klasskamrater kuratorns övergivna rum i en del av skolan som är avstängd för renovering. Det börjar som en lek när Corinne tar plats i kuratorns stol. Men det är något med rummet, en stämning, som gör att leken snart övergår i allvar. En efter en kommer de andra tillbaka för att avslöja sina innersta hemligheter för henne. Och Corinne lyssnar och tar emot. För om man är den som försöker hjälpa, behöver man inte tänka på det man själv är ledsen för.

Anna-Klaras bästa kompis har flyttat. Det är tråkigt. Men så börjar en ny kille i klassen, Herman. Hans lockiga hår glänser som guld i solen, och han verkar väldigt intresserad av spindlar. När Anna-Klaras lillasyster blir kräksjuk följer Anna-Klara med Herman hem. Där är det tyst, lugnt och välstädat och inte alls som hos henne. Och ingenstans syns någon förälder till.
Hermans mamma ska komma senare med sushi, men tiden går utan att hon dyker upp.
Till slut är de så hungriga att Anna-Klara tar saken i egna händer. Hon är ju bäst på att steka pannkakor! Men det går inte riktigt som hon tänkt ... Röken väller in i vardagsrummet och det slår upp eldslågor ur stekpannan ...

Återigen har Kajsa Gordan och Sofia Nordin skapat en varm vardagsberättelse med stor igenkänning.

Det är höst när jag kommer bärande på elden. Ett evighetslångt, blött, grått mörker och jag har tre flaskor tändvätska i ryggsäcken. Allt ska brinna.
Egentligen har jag ingen aning om hur mycket tändvätska som behövs. Förmodligen mer än jag tror. Så tänker jag ofta att jag måste räkna med att saker är svårare än jag tror.
För dig var det tvärtom. Du var så arg på allt som var svårt eller gick långsamt. Du ville rusa förbi det, hoppa över det.

Minna och Agnes har varit bästa vänner sen den där dagen i fyran när de gömde sig i plinten för att slippa brännbollen på gympan. Den dagen förstod de att de hörde ihop. Nu är de sjutton år och hör fortfarande ihop. Tillsammans kämpar de för vegetarisk mat i skolan, jobbar extra på ett hem för nyanlända och sätter störiga killar på plats. Ingen ger sig på Minna och Agnes, tillsammans klarar de vad som helst! Eller? För vad gör man när den man älskar mest i hela världen går sönder?

En fantastisk skildring av vänskap och sorg, av ljus och av ett mörker som till slut hotar att ta över.

Det lackar mot jul och familjen Larsson håller på att förbereda sig på sitt alldeles egna sätt. De köper adventskalendrar (några dagar sent, så att de är billigare), de hugger sin egen gran (men de väljer bara bland granar som ändå ska gallras) och på fritids håller Sonja på att göra en jättefin kartong till pappa som han ska ha sina munspel i. Hon klär den med det lenaste tyg hon kan hitta i tygrummet, så att munspelen ska ligga bra, och hon drömmer om hur glad pappa ska bli.

På julafton brukar nämligen alla syskonens pappor dyka upp, ja, förutom Lissabons för han är ju kvar i Portugal. Men Sonja oroar sig -- hennes pappa glömmer ganska ofta bort saker och ibland måste han jobba istället för att träffa henne. Tänk om han inte kommer på julafton? Då är det ju ingen mening alls att fira jul ...

Mycket fint om Sonja, sju år, och hennes vardag som ett av fem barn till en ensamstående mamma, av de rutinerade barnboksförfattarna Kajsa Gordan och Sofia Nordin. Med livfulla och detaljerade illustrationer av Caroline Röstlund.

"Pappa säger att vi är fångar i ett väntrum där det aldrig blir vår tur."

Hur är det att leva i ett land där man egentligen inte får lov att bo? Att alltid vara rädd att det ska hända familjen något. Hur är det att år efter år tränga ihop sig i ett litet rum med fördragna gardiner samtidigt som man går till skolan, spelar fotboll, har en bästa vän och är kär, som vilket annat barn som helst?

Ilona och Stella är bästisar. Det har de varit sen de började lågstadiet. Det är nästan sju år sen. Men Ilona går i skolan i hemlighet, hon får inte synas. Hon och hennes familj flydde till Sverige från sitt hemland då det blev för farligt för dem att vara kvar. De bor gömda i ett kloster tillsammans med andra familjer som också väntar på asylbesked. Barnen går i skolan, men föräldrarna kan aldrig lämna klostret, då riskerar de att tas av polisen.

Och hur är det att vara den bästa vännen, den som har en självklar rätt att bo här och som har allt? Ska man känna skuld för att man har det bra?

Inkännande och rakt om vänskap och medmänsklighet.

Vad kan jag säga?
Det var skolfest. Alla dog.

Alla utom jag och Bianca och Sandra och Lukas.
Och Lukas, han dog ändå. Sen.

Det började bra. Perfekt till och med. Jag hade en ny, snygg skjorta. Ett stänk parfym. Kände mig som en vinnare, såg ut som en vinnare, luktade som en vinnare. Alla skulle dit, inklusive varenda tjej jag gillade. Så vad kunde gå fel?

Bara precis allt.

Allt kunde gå fel. Som att jag överlevde, till exempel. Jag tror alla som klarade sig från febern fattar vad jag menar.

En mystisk feber har dödat större delen av mänskligheten, de enda som tyckts klara sig är barn och unga. Samhället har brutit samman och Esmael är en av de få som överlevt. Esmael dök upp i tredje boken, det var hos honom och hans två kompisar som Ella och Nora flyttade in. Men Ella sticker, och Esmael sticker efter henne. Han är ju kär i henne.

Om du såg mig nu är den spännande, fristående fortsättningen på kritikerrosade En sekund i taget, Spring så fort du kan och Som om jag vore fantastisk. Sofia Nordin beskriver en postapokalyptisk verklighet där ingenting är som det brukar, samtidigt som de få människor som finns kvar har precis samma känslor och tankar som du och jag.

Det är sommarlov och Harry och Gunnar ska campa med sin mamma. De har fått låna en husvagn och allt känns spännande och härligt. Inte nog med att de ska få bo i en plåtlåda i två veckor, på campingen bor också Lotten i Gunnars klass och Lottens storasyster Selma.

Harry, Gunnar och de två systrarna bestämmer sig för att kolla in området. När Lotten går och tränar hoppning med sin kanin händer något superjobbigt; Selma och Harry snattar i kiosken. Något som Gunnar absolut inte vågar berätta för någon, speciellt inte för Lotten. För tänk om hon tror att han var med på det och inte kommer att gilla honom mer efter det? Och Gunnar gillar ju Lotten, ganska så mycket faktiskt.

En fristående fortsättning på Harry, Gunnar och presenten och Harry, Gunnar och rymlingen.

"Boken är både satirisk och allvarligt, fylld av observationer om vår digitala framtid. /.../ drabbande, rolig och aktuell" - BTJ, Anna Thurfjell
Egentligen är det ingen stor grej att Elektras mamma är en av Sveriges största mammabloggare. Ingen under 55 läser väl bloggar, och vem bryr sig om stela samarbeten med företag som tillverkar påslakan eller menskoppar? Men en kväll postar någon ett gammalt blogginlägg (med den pinsamma rubriken Vi måste våga prata om psykisk ohälsa!!!!) i klasschatten och plötsligt känner exakt alla till Elektras skämmigaste psykbryt nånsin. Sen går det snabbt utför. Det är krossade fönsterrutor, extrem mensvärk, en okänd pappa som plötsligt dyker upp och en gala med alla Sveriges mumfluencers, uppklädda och sminkade till tänderna (och Elektras mamma är nominerad till årtiondets NO FILTER-MAMI!!! Hur kul????). Hur blev livet så här?Det känns så fake är en humoristisk tragedi om samtiden, gränslösheten och den ständiga jakten på CONTENT. Läs den och ge den sen till en pinsam vuxen nära dig.

”Jag kallar mig Kid och jag drömmer om att rymma. Det finns egentligen bara en sak jag kommer att sakna. Grannens katt.” Så börjar Runaway Kids story. Kids hemliga dagbok. Det är rörigt i Kids liv och kaos i hennes huvud. Hennes enda egentliga trygghet är katten Mjau Mjau. Det finns saker de inte pratar om i familjen. Mamman till exempel. När ett skämt går överstyr och hon enligt sin pappa och bror drar skam över familjen blir Kid jourhemsplacerad.
Samtida och lättillgängligt om lojalitet, identitet och att stå upp för sig själv. En verklighetsbaserad berättelse med övernaturliga inslag.Svartvita illustrationer av Tone Lindholm."Petrus Dahlin berättar om konflikter och osäkerhet på ett avväpnande enkelt och ändå ingående sätt. Hans vardagliga språk är träffsäkert och autentiskt. Tone Lindholms avskalade, rena bilder förstärker och tydliggör känslorna i berättelsen." BTJ om Runaway KidPressröster :"Serietidningsestetiken i de svartvita bilderna visualiserar skickligt berättelsens innehåll. /.../ Det här är en inkännande, spännande och smått humoristisk berättelse på ett språk som flyter fint och är lättillgängligt.” BTJ om Den osynlige”Poetisk, grym, hård, mystisk, rolig, realistisk, overklig, sparsmakad. /.../ "Tidlös och ändå så rätt i tiden. Svart. Humoristisk. Varm. hård. Gripande. Frustrerande ... Ni fattar, den griper tag." Johan Anderblad, Nyhetsmorgon om Min nya vän Håken"Beskrivningarna är enkla, men målande. Replikerna är ofta korta, men laddade och vassa. Här finns mycket spänning och mörker, men också en del humor." Borås Tidning om Min nya vän Håken

Det är sommarlov och Alex ska bo ett tag hos morfar i Paradiset. Helst hade han befunnit sig någon helt annanstans, men mamma har fått ett uppdrag som hon och hennes samvete inte kan tacka nej till.
Mamma påstår att morfar är snäll, längst inne. Men sen mormor dog har morfar förändrats. Han har blivit en sån som verkar hata allt, utom möjligen den jäkla robotgräsklipparen.I Paradiset finns också Tage, som kanske hänger med Alex mest för att han måste, och så en ängshök som på något vis ser rakt igenom Alex.Så dyker Nina upp som från ingenstans, som en perfekt låt man hör för första gången. Och Alex bara vet att han måste få träffa henne igen.En finstämd berättelse om den första kärleken av dubbla Augustprisvinnaren Oskar Kroon.

"Mårten Melin skriver vardagsspänning med värme, humor och spökknorr och illustratören Hanna Granlund skildrar känslor och miljöer på ett roligt och inkännande sätt. /.../ Tillsammans har Melin och Granlund skapat en mycket välgjord serie som passar utmärkt för nybörjarläsarna." – Annika Lundeberg, BTJ
Nila och Maj är bästa vänner. Ja, som systrar, även om Nila är en levande människa och Maj ett spöke. Det är sorgligt att tänka på att Nila kommer växa upp och bli stor, men inte Maj. Då blir det svårt att fortsätta vara vänner.Men tänk om Maj kunde bli levande igen? Då skulle de bli spöksystrar för alltid ...Spöksystrar för alltid är den femtonde och sista boken om kompisarna Nila och Maj. Serien Spöksystrar av Mårten Melin och Hanna Granlund har älskats av nybörjarläsarna och sålts i över 180 000 ex i alla format.

Årets adventsbok är här!
”Jag ska berätta något helt sjukt för dig. Jag ska berätta om julen och den sanna tomten. Det är ett äventyr jag aldrig ens kunnat drömma om, och efteråt kommer du nog tro att jag hittat på alltihop.”Marion och hennes familj ska resa bort över jul, precis som vanligt eftersom pappa hatar julen. I år ska resan gå ända till Italien, men innan dom hunnit sätta sig på tåget ringer pappas okända syster. Hon ligger på sjukhus och familjen MÅSTE ta hand om hennes hund! Istället för det vackra Italien får familjen bege sig till en alldeles folktom och tråkig ö ute i havet. Men allt är kanske inte så tomt och tråkigt som det först verkar. För vad är det för röda saker som sticker upp överallt och varför lyser det i den stängda kiosken som man absolut inte får gå till? På nätterna knäpper och susar det i stugan, som om det fanns något på loftet. Men huset har ju inte ens ett loft, eller …?Följ med på ett fartfyllt, humoristiskt och varmt juläventyr i jakten på den sanna tomten.Härlig högläsning i 24 kapitel. Börja första december och läs ett kapitel om dagen ända fram till julafton. Emma Karinsdotter och Maria Källström har skapat en magisk julberättelse som är perfekt för alla stora och små som otåligt väntar på julen!

Sasha vände sig mot mig och stirrade mig djupt in i ögonen. Som om hon försökte se igenom min själ.
– Men Mörten, det GÅR inte att bry sig om vad andra tycker. Dessutom finns det en massa kända och lyckade människor som har Tourettes.– Va? Vilka då? frågade jag skeptiskt.Sasha knappade på sin telefon i några sekunder innan hon skrek:– Mozart! Mozart hade Tourettes!– Va? Hade Mozart Tourettes? Pratar du alltså om ... om Wolfgang Amadeus Mozart?– Nej, jag pratar om Gösta Marmeladus Mozart, hans bror. Såklart jag menar Wolfgang! Lyssna här: ”Det finns tecken på att Mozart hade Tourettes syndrom. Människor i hans närhet har beskrivit att han ofta gjorde grimaser eller fick ansiktsryckningar, rörde händer och fötter på ett ofrivilligt, upprepat sätt och plötsligt kunde låta som en katt. Dessa beteenden har vissa forskare tolkat som motoriska och vokala tics, vilket är typiskt för Tourettes syndrom.”– Va? Lät han som en katt? Det är ju precis som jag! sa jag och mjauade så verklighetstroget att en av kaninerna plötsligt skuttade iväg in i en liten träkoja.Märta, eller Mörten som hon kallas, älskar att spela banjo och har startat en videokanal som heter Banjo Baby. En dag får hon ett meddelande från en tjej som heter Alma de Palma, som också spelar banjo och som har sett Mörtens videor. De börjar skriva till varandra och blir snabbt väldigt nära, de pratar om allt – eller nästan allt. För hur berättar för någon man gillar att man har Tourettes syndrom och plötsligt kan börja stampa med foten eller jama som en katt? Jenny Jägerfeld är tillbaka med en fristående uppföljare till bok- och filmsuccén Comedy Queen och äntligen får vi lära känna Sashas underbara bästis Märta lite bättre. Med sin säregna blandning av humor och svärta berättar Jenny Jägerfeld om kärlek och vänskap – men också om de knepiga och ibland ganska pinsamma situationer man kan hamna i när man inte alltid beter sig som förväntat.

Legenden om Strandhäxan, hon som hämnas de vuxnas brott genom att ta deras söner, har alltid funnits i Kilavik. Men är det verkligen bara en myt?Det har gått ett år sedan Toras storebror Ville och hans klasskompis Selim försvann. Polisen har gett upp och utredningen är nerlagd. Bara Tora och hennes bästis Esther jobbar vidare, de har sin egen utredning – röda trådar mellan skolfoton, kartor och vittnesmål. I trakten viskas det om att det är Strandhäxan som tagit pojkarna.Och när Selim plötsligt hittas på stranden, medvetslös men vid liv, börjar oroväckande saker hända. Tora och Esther inser snart att något rör sig i mörkret och att de måste hitta Ville – innan det är för sent.Strandhäxan är en Southern Gothic-inspirerad ungdomsbok om vänskap, kärlek, mysterier och sorg.

Det är sommar i Uppsala när Eddie och Jenni snubblar in i varandras liv och en brinnande kärlekshistoria får sin början. Men i takt med att de vågar öppna sig för varandra, öppnar sig också en avgrund. I Eddies familj talar man inte om sin bakgrund – ändå är den ständigt närvarande i hennes liv. Jennis pappa har suttit i fängelse – något hon lärt sig att aldrig ställa frågor om.
Går det att slå sig fri från sitt arv? Kan man känna skuld för ett brott man inte har begått? Är det möjligt att – trots allt – älska?Med ett språk som bränner och en närvaro som känns i kroppen fångar Nina Ivarsson det svåra, vackra och smärtsamma i att lära känna någon på djupet.

Det var hösten när jag skulle fylla tolv som pappas mardrömmar började …
En morgon är Ibrahims pappa borta. Han har tvingats fly Mogadishu undan en farlig konflikt – och snart måste även Ibrahim och hans mamma lämna allt. Flykten över havet blir en mardröm, och när Ibrahim till slut landar ensam i Sverige känns framtiden lika tom som ett vitt papper.På HVB-hemmet är allt främmande, men där finns också de som inte ger upp om honom – Maria, Yosef, Mohamed, Omar och Jasmine. Sakta börjar en ny vardag ta form.Då kommer samtalet som förändrar allt. En man som påstår sig vara Ibrahims pappa har hört av sig. Kan det stämma? Samtidigt dras Ibrahim in i en kriminell värld där en väg ut blir allt svårare att hitta ...

De tre böckerna om Myran En Myras liv (2016), Myran och gåtorna (2017) och Hemliga Myran (2019) kommer nu i en samlingsvolym! Böckerna har älskats av både läsare och kritiker. Små och stora funderingar blandas och Emma AdBåges illustrationer passar på pricken till den roliga men samtidigt allvarliga historien om Myran och hans familj och vänner.
Myran heter egentligen Morgan Andersson, men det är det bara tandläkaren och okända personer som säger. Alla andra säger Myran. Till och med fröken i skolan. Myran är sex år och går i förskoleklass. I de tre berättelserna om Myran möter vi också Myrans bästis Henny, nya grannen Diego som är sju och är jättebra på att hitta på spännande grejer, och så förstås Myrans mamma och pappa, som bråkar på engelska för att Myran inte ska förstå att de vill skiljas.Varmt, inkännande och charmigt om att gå i sexårs, om att längta jättemycket efter en katt, om varannanveckasliv, och om att det mesta faktiskt ordnar sig till slut.”En charmig högläsningsbok, skriven med exakt tonträff.” /Ingalill Mosander, Aftonbladet om En Myras liv