Per Nilsson

Foto av:

Lena Ehring

Per Nilsson, född, 1954, har skrivit många uppmärksammade och prisbelönta böcker. Med Hjärtans fröjd vann han Rabén & Sjögrens pristävling som bästa kärleksroman 1992. Boken belönades också med det prestigefyllda Deutcher Jugendliteraturpreis 1997 och holländska The Silver Kiss 1999. År 2020 fick romanen ge namn åt det nyinstiftade litteraturpriset, Hjärtans Fröjd, som delas ut till årets bästa svenska ungdomsroman av Region Blekinge.

Priser och utmärkelser:

  • Nils Holgersson-plaketten 1997 för Anarkai.
  • Augustnominerad 1994 för Korpens sång
  • Augustnominerad 1998 för Du & du & du
  • Astrid Lindgren-priset 1999
  • Augustnominerad 2000 för Ett annat sätt att vara ung
  • Augustnominerad 2002 för Sjutton
  • Nominerad på 2002 års IBBY Honour List för Ett annat sätt att vara ung (filmatiserades med titeln "Hannah med h")
  • Bästa ungdomsbok, Los Angeles Times Festival of Books 2005 med Du & du & du
  • Augustpriset 2006 för Svenne
  • Emilpriset 2019
  • Schullströmska priset för barn- och ungdomslitteratur 2022

Så här berättar Per Nilsson om sig själv:

Född 1954 i Malmö. Bor i Sölvesborg, en småstad i Blekinge, vid Östersjökusten. Gift med Åsa som jag känt sedan gymnasietiden, vi har fyra vuxna barn. Tidigare var jag lärare på högstadiet, musik och matematik, men nu är jag sedan länge författare på heltid.

Jag tror att jag är blivit författare för att jag är pappa. Började skriva till mina egna barn för att berätta om mig själv som barn, och jag berättade bland annat om en 11-12-åring som gick omkring i Malmö med huvudet fyllt av dagdrömmar och fantasier och som gång på gång krockade med den hårda verkligheten i form av lyktstolpar. Den pojken var jag. Mina minnesscener satte jag ihop till en berättelse och skickade till en tävling, och det blev min första bok. (Mellan vakna och somna, 1986)

Nu har jag skrivit många böcker, mest ungdomsromaner. Oftast tänker jag att jag skriver för någon som är sexton. Eller tretton eller tjugo. Det finns två anledningar till att jag skrivit just ungdomsromaner:

1. Under många år, ända sedan Hjärtans Fröjd publicerades, har jag fått mycket respons på mina böcker. Brev, mejl och telefonsamtal, och dessutom har jag mött många läsare vid författarbesök eller under skrivarverkstäder. Mer och mer har jag tänkt att mina böcker är som brev, att jag för ett samtal när jag skriver. Och att litteraturen ger en möjlighet till ett samtal som kan handla om viktiga saker: Om livet och döden, om hopp och framtidstro, om rollerna vi spelar, om världen vi lever i, och om kärleken.

2. "Sjutton år, äldre blir aldrig en människa." Så står det i boken Sjutton. Jag tror lite på det, att det finns några år i livet som formar oss. På gott och ont. Att växa upp, att bli vuxen, behöver naturligtvis inte bara betyda att man ger upp sina drömmar eller stelnar. Men ändå, en sjuttonåring bär jag med mig hela livet. Och att skriva om och för sjuttonåringar betyder för mig att jag får skriva om en viktig tid i livet, och om viktiga tankar och möten och beslut.

Ja, jag skriver böcker för unga människor. Men jag skriver inte för alla.

Jag skriver inte för alla

Jag skriver för dej

Du som fyller huvudet med drömmar och fantasi

Och som krockar med verklighetens lyktstolpar om och om igen

Jag skriver för dej

Du som tänker på livet, hur det är och hur det kunde vara

Du som tänker på döden

Jag skriver för dej

Du som gör listor med viktiga saker

Du som försöker förstå hur allt hänger ihop

Du som funderar på tiden vi lever i

Och varför världen ser ut som den gör

Och på hur allt ska bli och hur allt skulle kunna vara

Jag skriver för dej

Du som vet att du inte är som de andra

Och för dej, du som känner igen dej

Jag skriver för dej

Du som gråter i nattsvart hopplöshet

Och för dej

Du som skrattar,

Som vet att världen är vacker

Och att livet är ett spännande äventyr

Jag skriver inte för alla

Jag skriver för dej

Relaterat

Allt ska bli bra

Om boken

Pis liv förändras i ett slag precis innan höstterminen börjar. Hans föräldrar ska skiljas och Pi känner sig ensammare än någonsin. Men så börjar Eli i klassen. Han är annorlunda, liknar inte någon Pi mött tidigare. Det sägs att han inte kan cykla, och inte vet vad Minecraft är. Ingen vet var han kommer ifrån eller varför han inte kan stanna.

Under några dramatiska veckor blir livet som en tur i en bergochdalbana. Men till slut har Pi ändå lärt sig något om vänskap och kärlek. Och om att dansa.

Per Nilsson

Allt ska bli bra

Relaterade artiklar

Per Nilsson när han är som bäst!

I Augustprisade Per Nilssons nya roman Allt ska bli bra förlorar Pi fotfästet och hittar det igen med hjälp av Eli: ett ”Jesus-barn” med kraften att trösta.