”Strandberg vet hur man vrider åt känsloskruvarna”
Foto av :
Peter KnutssonPublicerad:
2023-10-31Kritikerna hyllar Mats Strandbergs nya bok för unga läsare: Pestblommor.
Pestblommor utspelar sig år 1710 när pesten kommer till Sverige. Boken innehåller allt författaren själv älskade som ung läsare: förbjuden kärlek, onda vuxna, otäcka sjukdomar och kusliga slott, och är en hyllning av böcker och författare som Maria Gripe, Den hemliga trädgården, Jane Eyre och Virginia Andrews.
Boken möts av lovord i den svenska kritikerkåren.
Expressen skriver att ”Mats Strandberg får läsaren att dra efter andan” och att boken kommer ”så nära verklighetens pandemi, sjukdomsäckel och Ukrainakrigets rysskräck att man nästan kan ta på den. Det är både snyggt och smart. Och mycket otäckt.”
Dagens Nyheter liknar boken vid ”en stockholmstablå värdig självaste Niklas Natt och Dag”, och en respektfull hälsning till föregångare som Frances Hodgson Burnetts ”Den hemliga trädgården”. Om Mats Strandberg skriver tidningen att ”det är lite som om Maria Gripe och Lars Norén fått ett (litterärt) kärleksbarn.” Elin Sandström ”bidrar med drömska, associativa bilder."
"Mats Strandberg skriver drömskt och gotiskt om pestens tid och har lyckats med målet att följa i Maria Gripes spår”, skriver Borås Tidning, och tillägger att ”Elin Sandströms illustrationer förstärker den drömska stämningen."
TV4 Nyhetsmorgons Josefine Sundström beskriver Mats Strandberg som en ”skräckmästare”, berömmer hans förmåga att ”få in ett fint flyt i sina böcker, och det är viktigt när man skriver för unga”, och föreslår att boken högläses ”för en skräcktålig 11-åring”.
Även Smålands-Posten tar fasta på Mats Strandbergs språk och menar att det är ”enkelt och rättframt utan att vara banalt, och ”gammaldags” utan att vara arkaiskt. Anpassat till sin målgrupp.” Dessutom skriver tidningen att ”Strandberg vet hur man vrider åt känsloskruvarna, och han går ut hårt.”
Det menar även Göteborgs-Posten som skriver att ”Mats Strandberg är skicklig när han drar upp de historiska penseldragen i början av romanen”, och vidare: "Det går nästan att känna stanken från lakan fläckiga av brunt blod och gult var, höra rösterna från skrikande döende.”
Relaterade artiklar