Handbok för superhjältar – nu som lärarhandledning!

Handbok för superhjältar-serien är just nu Sveriges mest populära barnboksserie. Sprunget ur berättelsen om Lisa – det mobbade barnet som hittar både egna superkrafter och nya vänner – kommer lärarmaterialet Superklassen. Det är mer än en vanlig lärarhandledning, snarare en metod för att utveckla barns icke-kognitiva förmågor.

Det hela började med att Gisela Persson, som är lärare i idrott och hälsa, hade en läsgrupp i sitt arbete som pedagoghundförare.

– Då utgick vi från Handbok för superhjältar, vi läste och pratade om situationerna i berättelsen, säger hon.

Men hon kände att det fanns mer att göra kring böckerna och kontaktade seriens författare Elias Våhlund, som tyckte hennes förslag lät spännande.

– Jag läste just då en master och skrev på mitt slutarbete om icke-kognitiva förmågor. Lite kort kan man säga att vi vet väldigt lite om den framtid vi förbereder våra barn för. Det vi vet är att många av de barn som börjar skolan nu, kommer att arbeta med jobb som ännu inte har uppfunnits. Vad vi däremot också vet är att icke-kognitiva förmågor som empati, självkänsla och välbefinnande alltid kommer att vara viktigt, säger Elias Våhlund och tillägger:

– Genom åren har jag gjort enormt många skolbesök och ibland möter man stökiga och oroliga klasser med frustrerade lärare. Dessa grupper hade mått bra av att fokusera på trygghet, samarbete och nyfikenhet. Jag hade det själv jobbigt i skolan och kan känna igen mig i barn som har svårt att sitta stilla, lära sig nya saker och är rädda för att misslyckas.

Därför enades Gisela Persson och Elias Våhlund om att fokusera på utveckling av de icke-kognitiva förmågorna. De är oftast en naturlig del av det pedagogiska arbetet i de lägre årskurserna. Men ju högre upp i åldrarna eleverna kommer, desto mindre plats får dessa färdigheter i undervisningen, trots att de är viktiga hela livet. Icke-kognitiva förmågor handlar exempelvis om elevernas attityder, beteenden och emotionella sidor.

– För att få eleverna med på tåget kallar vi det för superkrafter. De flesta eleverna har förförståelse kring berättelsen om Lisa och tycker att det är lite coolt och spännande att jobba strukturerat med superkrafter, säger Gisela Persson.

Eftersom duon ville gå grundligt till väga intervjuades skolledare, pedagoger och NPF-experter om vilka icke-kognitiva förmågor som borde lyftas fram. De har även gått igenom OECD-rapporter och tagit hjälp av barnpsykologen och författaren Reyhaneh Ahangaran (som bland annat skrivit storsäljande Känsloboken) för att få fram rätt övningar.

– Vi vill att det ska finnas en forskningsbaserad tyngd bakom Superklassen, det här är mer än en bok med kul övningar, säger Gisela Persson.

De flesta de talat med har konstaterat att idag behöver man jobba mycket mera med trygghet i klassrummet. Både på individ- och gruppnivå.

– Målet är att barnen ska kunna räcka upp handen och svara på en fråga utan att andra himlar med ögonen åt dem. Både jag och Gisela brinner för att alla barn ska kunna gå till skolan med glädje i kroppen, säger Elias Våhlund.

De brinner också för att materialet ska vara lätt att arbeta med och kräva minimalt med förberedelser.

– Superklassen är inte bara till för skolans eldsjälar, utan nästan tvärtom. Även den mest utarbetade pedagogen ska kunna genomföra övningarna och man ska kunna vara både inom- och utomhus. Som lärare vet jag hur viktigt det är att material är enkelt, överskådligt och flexibelt, säger Gisela.

Båda understryker att hemligheten bakom Superklassen inte är själva övningarna – många är varianter av välbekanta gruppövningar kring värderingar, samarbete och kreativitet. Det är utvärderingsfrågorna efteråt som är en stor del av poängen.

– Alla har vi upplevt grupparbeten där vi har fastnat i olika roller. En tar över, en annan tycker att de måste driva allt och en tredje tystnar. Frågorna efteråt hjälper eleverna att fundera över hur de agerar i grupp – och hur de kan göra annorlunda nästa gång. De tränar sig också att sätta ord på sina känslor och reflektioner, säger Elias.

En extra fördel är att övningarna har testats av olika klasser under arbetets gång. Nästan alla skolor i Tyresö kommun har ingått i testgruppen och fått ge feedback.

– Eleverna har verkligen gått igång på att arbeta med Superklassen. Och lärare bekräftar att metoden ger resultat, att eleverna blir mer empatiska och självreflekterande med tiden. Därtill får även lärarna ökat självförtroende i klassrummet, säger Gisela Persson.

Handbok för Superhjältar-serien läses framför allt av lågstadiebarn. Finns det en risk att äldre elever tycker det är barnsligt att jobba med superkrafter?

– Nej, det är inget vi märkt av. Visst, en del elever gör miner, men när de väl kommer igång tycker de att det är kul och efterfrågar mer. Många av övningarna lämpar sig väl för högstadiet, så vårt mål är att superklassifiera hela Sverige, säger Gisela.

– Jag vill verkligen att Superklassen kan bidra till att skapa en tryggare klassrumsmiljö som låter eleverna få drömma och ger dem en tro på att saker är möjliga. Med drömmar kommer ambitioner, säger Elias.