Emma AdBåges första egna bok sedan Gropen
Foto av :
Illustratör: Emma AdBågePublicerad:
2020-09-04Emma AdBåge fick Augustpriset 2018 för sin hyllade bilderbok Gropen. Nu ger hon sig i kast med ett viktigt ämne vi alla pratar om: Naturen.
Naturen handlar om en liten by. Utanför byn ligger lite annat. Det kallas för Naturen. Människorna i byn älskar att bada på sommaren, leka i snön på vintern och plocka svamp på hösten. Naturen står där den står, löven på träden skiftar färg, vattnet ändrar temperatur och snön faller när det är dags att åka pulka. Men vad händer när Naturen inte gör som människan vill? När snödrivorna blir för stora, temperaturen för hög och regnet öser ner? Älskar vi den fortfarande då?
– Jag har brukat betrakta människor i sina egna relationer, dialoger, situationer med varann. Men de senaste åren har jag också börjat titta på oss i vår relation med Naturen: hur vi liksom säger oss älska den, men hur vi alltid ska få den att passa: oss! Som en perfekt scenografi med snö mellan första advent och tjugondag Knut, sen gärna paus, sen snö till sportlovsveckan igen.
Vi bestämmer vilka växter som är fina, och vilka som är ogräs, när det ska vara halt, varmt och var blixten får slå ner. Och stora gamla träd som stått i en evighet kapas plötsligt om vi hade tänkt parkera våra rena bilar under, eller vill ha utsikt mot sjön utan att behöva resa oss från solstolen. Som om Naturen vore pynt. Enbart till för vår skull, säger Emma AdBåge och fortsätter:
– Boken handlar om det där. Människans omöjliga kamp, att bestämma, att liksom rödkindat försöka tygla den underbara men bångstyriga Naturen ... men vem bestämmer egentligen?
Själv försöker hon att vara uppmärksam på sitt eget gnäll.
– Jag jobbar på att och stå ut med de naturgrejor som ”inte passar mig”. Jag hatar exempelvis blåst, men nu bor jag på Östgötaslätten igen, så det blir perfekt KBT. Mer och mer försöker jag tänka på mej själv som ett djur bland andra djur, här. Nötväckan i päronträdet ute i trädgården har förmodligen bott längre på den här platsen än jag, som är ganska nyinflyttad. Ändå tror jag mig äga den här träggårn, men nötväckan är inte enbart gullig och till för oss att se på.
Emma AdBåge i sin ateljé. Fotograf: Richard Gustafsson
Relaterat
Relaterade artiklar