Ny genial bilderbok av Lotta Olsson och Emma AdBåge
Illustration av:
Emma AdBågePublicerad:
0 dagar sedanVad är världen? För masken är världen mull. För loppan päls. Hamstern känner världen som ett hjul och ett bo, kattens värld är ett rum och händer som smeker. Hunden vet att världen är dofter, pinnar och promenader, medan fågeln ser vindar och vidder och fisken djup och glitter. I rytmiska rim och fantastiska bilder utforskar Lotta Olsson och Emma AdBåge hur världen ser ut ur olika djurs perspektiv – det lilla och det stora, det nära och det oändliga.
Världen? Jag vet allt om världen!
Här finns ett hjul
som är kul.
Ett litet bo av strån,
med golv av kutterspån.
En flaska som är min
och mat som kommer in.
Världen? Japp! Här är den.
Jag vet allt om världen är en lekfull och filosofisk bilderbok om perspektiv, nyfikenhet och om att världen alltid är precis så stor som den man är. En bok att läsa långsamt, försjunka i, upptäcka tillsammans och återvända till om och om igen.
Berätta om upprinnelsen till den här lilla, stora berättelsen.
– Det är nog ett grundtema i flera av mina böcker: insikten att vi kan leva bredvid varandra, men i olika världar. Eller om man så vill: att det vi kallar världen kanske inte är allt. Sedan många år tillbaka lever jag med en innekatt, Sniff, och hennes värld är ju bara vårt hem och det hon kan se genom fönstret. Hon har till exempel ingen aning om att det finns tåg! Eller elefanter, säger Lotta Olsson och fortsätter:
– Jag hoppas att boken ska bjuda in till samtal om precis de här sakerna: är min värld samma som din? Som min grannes? Som min hunds? Vad finns bortom det vi tror oss veta? Jag känner mig väldigt glad och stolt över boken! Emma har gjort ett helt fantastiskt arbete! Tror och hoppas att det här är en bok som många, både barn och vuxna, ska vilja läsa – och återkomma till.
– Sällan har jag haft så roligt som med bildarbetet till den här texten, säger Emma AdBåge. Jag har fått vara i så många(s) världar och samtidigt tycker jag att jag fått syn på min egen värld lite extra då. Det blir ju så när man ställer världar bredvid varann och tänker på dom. Och tänk att i den världen (min) så får jag göra sånthär! När folk frågat mig vad jag arbetar med nu och jag berättat lite, så tänds det nåt i blicken på vem det än är – det är fint, för det svindlar och är så självklart för oss på samma gång – vad världen "är".
Boken innehåller flera härliga miljöer – vilken av dem var roligast/mest utmande att illustrera? Har du något favorit?
– Lusen var mest utmanande för jag har sällan jobbat med hårbotten + anletsdragen på en Lus innan. Alla världar sammantaget har helt klart varit det roligaste, men det långa utvikbara uppslaget med fågeln var ju nåt extra – utmanande och roligt att liksom vältra sig på bredden över fågelvärlden! Sen slår på nåt sätt mitt hjärta lite extra för hamstern?! Liten, mysig, stram, haha.
Relaterade artiklar